Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
ANTINORMaNNISMEN I DEN RYSKA HISTORIEFORSKNINGEN.
XXXIJI
härkomst. En liknande åsigt uttalades redan för öfver hundra år sedan
af- den nyryska literaturens grundläggare, Michael Lomonosov (i hans
Alte Russische Geschichte von dem Ursprünge der Russischen Nation
bis auf den Tod des Grossfürsten Jaroslaw s des Ersten, Riga o. Leipzig
1768, öfvers.), som gjorde de ryske varjagerna till preussare, enligt
hans tanke .en vendisk stam. Hos Lomonosov är dock denna hypotes
likväl blottad på alla tillstymmelser till bevisning, och vi måste
bekänna, att äfven Gedeonov i sina försök att åstadkomma en dylik är
mindre lycklig. Han antager till en början, att de novgorodske
slo-venerne »sannolikt» af ålder stodo i förbindelse med de baltiske
venderna, hvilket framgår deraf, att kufiska mynt påträffats utefter hela
södra Östersjökusten, »från Lübeck till Kurische Haff». Detta
antagande låter försvara sig, men betyder i föreliggande fråga intet, enär
kufiska mynt ju äfven förekomma i Sverige och på de svenska
Östersjö-öama. Vidare innehade »sannolikt» de baltiske venderne »en religiös
öfverhöghet (pervenstvo) öfver de andra slaviska stammarne», enär
Helmold ju förtäljer (I, 21), att guden Radigasts tempel i Retra ab
omnibus populis Slavorum frequentaretur. Men med Slavi menas hos
Helmold ingenting annat än invånarne i Slavia, d. v. s. just
vendernas land, och svårligen torde man hos honom påträffa något ställe,
der ordet otvifvelaktigt betecknar hela den slaviska stammen, en
etnografisk enhet, som medeltidens vesterländske kronister knappast känna.
Likaledes åberopar Gedeonov ett annat ställe hos Helmold (I, 12),
der han säger, att vagrierna haft konungar, som herskat icke blott
öfver obotriter och kyciner, utan äfven eorum qui longe remot(ores sunt
dominio fuerint potiti. Med desse longe remotior es måste nu menas
öst-slaverna, ett löst antagande, på hvilket inga ord behöfva spillas.
Vi finna således ingen anledning att i de baltiske venderna helsa
de efterlängtade »äldre bröder», som enligt det Gedeonovska systemet
ensamme kunde stifta fred bland de novgorodske slovenerne. Nästan
ändå sämre står det till med de bevis, som förf. samlar för att styrka
tillvaron af en inhemsk tradition om Ruriks och hans bröders
vendiska härkomst. Han går så långt, att han till sin hjelp åberopar
ryske och polske kronister från femtonhundratalet, hvilka med illa
använd lärdom härleda de moskovitiske tsarerne från en afkomling af
de romerske cesarerna, hvilken flytt till Preussen och gifvit detta land
sitt namn. Vidare anföres den med desse samtida voskresenskiska
krönikans berättelse om den novgorodske höfdingen Gostomysl, af Krug
på goda grunder identifierad med den i Fuldaannalerna (under år 844)
omtalade obotritiske fursten Gotzo?niusl, som den österrikiske
ambassadören Herbenstein först inblandat i Rysslands historia, och som från
Helfenstein, hvars arbete mer än en gång citeras i de moskovitiska
sborniki, öfvergått i den voskresenskiska krönikan. Af lika god halt
som detta vittnesbörd torde knäs Kurbskijs (en af Ivan den
förskräcklige förjagad rysk bojars) intyg vara; han påstår nämligen, att de
moskovitiska ätterna Morozov, Vorontsov och Sjeremetev ledt sitt ur-
Ilist. Bibliotek. 1879. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
