Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
ANTINORMaNNISMEN I DEN RYSKA HISTORIEFORSKNINGEN. XXXIJI
förlorade sin kredit. Sedermera hafva likväl fortsatta undersökningar
ådagalagt, att vi icke ega deri äldsta ryska krönikan (Povest’
vremen-nych let) i dess äldsta skick, utan endast i yngre redaktioner ; att den
samma äfven från början icke kan betraktas såsom en enda författares
verk, utan är en s. k. lêtopisnyj suod, och slutligen att Nestor
omöjligen kan hafva haft någon andel i denna samlings upprättande, emedan
flere af krönikans uppgifter stå i tydlig strid emot skrifter, som med
full säkerhet kunna tilläggas honom (Nestor såsom krönikans
författare omnämnes också först i en handskrift från slutet af det
sextonde århundradet). Derigenom har frågan om krönikans trovärdighet
inträdt i ett nytt skede; man måste i hvarje särskildt fall undersöka,
huru vida man har att göra med uppgifter, som härstamma från de
äldsta annalistiska uppteckningarna, eller med sådana, som influtit i
de senare omarbetningarna. Vidare måste man, för så vidt möjligt
är," utreda beskaffenheten af de ursprungliga annalernas källor, antingen
dessa varit samtidas berättelser, en genom flere slägtled fortplantad
muntlig tradition eller slutligen skriftliga notiser, hemtade ur
främmande, särskildt bysantinska och fornbulgariska krönikor. Men vid
denna kritiska pröfning måste den största försigtighet iakttagas, så
att man icke af begär att förklara allt lemnar fritt spelrum åt
godtyckliga hypoteser om förlorade redaktioner och handskrifter m. m. d.,
hvarigenom nästan större skada åstadkommes än genom en blind
tillit till den gifna textens ordalag.
Till en del begagnande sig af den nyare krönikekritikens
resultat, har Ilovajskij gått vida längre än sina föregångare. Anm. vill icke
bestrida, att hans system, om man så får kalla det, vid första anblicken
har mycket som talar för sig, och är egnadt att göra ett visst intryck
genom den mera spontana historiska utveckling, som man eger rätt
att förutsätta, sedan den främmande invandringen skjutits åt sidan
såsom beroende på en senare uppdiktning. Föreliggande arbete utgöres
väsentligen af en mängd strödda tidskriftsartiklar och polemiska
uppsatser, hvilka förf. samlat såsom en förberedande inledning till en
större »Rysslands historia», hvaraf han samtidigt utgifvit första delen,
omfattande »den Kijevska perioden». I detta senare verk begynner han
med ryssarnes bekanta anfall på Konstantinopel år 865 såsom det
första kronologiskt säkra faktum i deras historia. I sina Razyshanija
åter gör han rent hus med alla möjliga, af föregående forskare
uppstälda åsigter om ryska folkets urhistoria och etnografiska ställning,
för att såsom den enda tänkbara förklaringen uppställa den hypotesen,
att ryssarne (Rus* ), hvilka han för öfrigt identifierar med de gamles
Roxolaner och tror sig återfinna såsom dakernas bundsförvandter på
Trajanuskolonnens basreliefer, jemte andra östslaviska stammar bott
vid Svarta hafvet och kring Dnepr, der de i urminnes tid stiftat ett
stort rike med Kijev till medelpunkt och sedermera utbredt sitt välde
mot norr. Deras förste, till namnet kände herskare är Igor, icke
Ru-rik, som är en helt och hållet uppdiktad personlighet. En vigtig roll
i detta system spelar frågan om bulgarernas härkomst. Ilovajskij har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
