Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
48
icke förbisett den analogi, som kan uppdragas emellan varjagerne
såsom herrar öfver en af dem nybildad stat med hufvudsakligen slavisk
befolkning och den, enligt de fleste forskares åsigt ural-altaiska (finska),
bulgariska fursteätten och aristokratien bland de före deras ankomst
splittrade sydslaverna på Balkanhalfön. Dess utom behöfver han
bulgarerna för att förklara dels Rysslands äldre stamindelning, dels den
så mycket omtvistade lillryska nationalitetens uppkomst efter Kijevs
fall i det trettonde århundradet. Alltså — måste bulgarerne vara
rene och oförfalskade slaver, och senare hälften af Ilovajskijs »polemiska
afdelning» är derför egnad åt ett liknande anfall emot teorien om deras
uralaltaiska ursprung, som i den förra hälften anställes emot den
nor-manniska åsigten. Detta ämne är naturligtvis fullkomligt främmande
för denna anmälan; det må vara nog att anmärka, att Ilovajskijs
hypoteser angående bulgarerna icke tyckas hafva rönt synnerligt bifall af
forskarne inom detta område *).
Såsom slutresultatet af sin polemik emot normannismen uträknar
Ilovajskij, att, medan den af honom bestridda åsigten icke har mer
än 6, naturligtvis temligen svaga skäl att åberopa till sin förmån, kan
han för sin del stödja sig på icke mindre än 30 argument (sid.
330 ff.).
Utan afseende på denna, något egendomliga numeriska logik och
med förbigående af de invändningar, som äro gemensamma för
Ilovajskij och de öfrige antinormannisterne, vilja vi endast i hufvudsak
redogöra för de bevis, med hvilkas tillhjelp han förklarar berättelsen
om den varjagiska invandringen vara endast ett lärdt påfund. Inom
hela den ryska literaturen, utom krönikorna, säger förf., finnes före
den mongoliska eröfringen icke den minsta häntydan hvarken till
Rurik eller till de kijevske furstarnes utländska härkomst; Igor är
den äldste af ätten, hvilken till och med skriftställare från det elfte
århundradet, såsom metropoliten Ilarion och författaren af legenden
om Boris och Gleb, tyckas känna till. Berättelsen sjelf bär tydliga
»legendariska» kännemärken deri, att just tre bröder inkallas från
andra sidan hafvet, alldeles som ofta i folksagorna, och derjemte är det
säkert, att krönikan hvimlar af andra inflickade »legendariska»
episoder. När nu berättelsen af inre och yttre grunder är osannolik och
till sin form är »legendarisk», huru skall man då förklara dess
uppkomst och ovedersägliga popularitet bland de ryske kronisterna? Jo,
»fabeln om varjagernas inkallande» är att betrakta som en novgorodsk
lärdomsprodukt, tillkommen under inflytande dels af den genom hela
medeltiden rådande böjelsen att härleda folk och riken från »den
mystiska ön Scanzia», dels af den skandinaviska stammens rykte efter
Englands och södra Italiens eröfring af normanderna, dels af de
lifliga förbindelserna emellan Norden och de ryske furstarne under det
1) Egendomligt nog yttrar bulgarernas historieskrifvare, prof. Konstantin Jirecek
i Prag, ännu i den senaste af förf. auktoriserade ryska upplagan af sitt epokgörande
arbete (Odessa 1878), att han icke varit i tillfälle att taga närmare kännedom om
Ilovajskijs teorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
