Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLIV
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
50
det alldeles icke säkert, att den novgorodska krönikeskrifningen är
äldre än den kijevska; de af förf., dock med vissa förbehåll, åberopade
annalfragment, som skola härstamma från Novgorods förste, af
Vladimir den helige insatte biskop Joakim, äro, såsom redan Karamzin
uppvisat, ett falsiiikat från nyare tiden. Vidare, om »legenden» skulle
hafva uppstått i Novgorod i det elfte århnndradet, var der ännu icke
sed att »inkalla» furstar, hvilket först kan sägas hafva blifvit fallet
efter Vsevolod Gabriels fördrifvande 1132; har åter »legenden»
uppstått der efter denna tidpunkt, fins ingen rimlig orsak, hvarför en
kijevsk kronist skulle hafva adopterat den samma, sedan det kijevska
hofvets förbindelser med Norden länge sedan upphört. Det vore
äfven underligt, om Vladimir Monomach på grund af sitt engelska
giftermål skulle känt sig smickrad af att härstamma från det folk,
som hans svärfaders banemän tillhörde. Novgoroderna stodo likaledes
redan tidigt i det tolfte århundradet i högst fiendtligt förhållande till
svenskarne (/. Novg. Chron. under åren 1134, 1141, 1164 o. s. v.),
hvadan en nyss uppdiktad teori om deras ursprungliga frändskap med
de heterodoxe motståndarne säkerligen ej der torde hafva funnit en
gynsam jordmån. Hypotesen om den senare »sammanblandningen af
Eus’ och varjager», så omtyckt den samma än är af antinormannisterna,
saknar allt stöd i källorna; tvärt om är det just de yngre och
mindre trovärdiga annalistiska kompilationerna, som skilja emellan dessa
namn såsom betecknande olika folk; ofvan är visadt, att fullkomligt
autentiska bysantinska urkunder från det elfte århundradet identifiera
Pwç och Bapayyoi, liksom codex Laurentianus identifierar Bus med
de inkallade varjagerna. Att riksstiftaren Eurik skulle vara endast en
väsenlös återspegling af Eurik Eostislavitsj, låter ej mycket sannolikt,
emedan denna temligen bedröfliga figur, som efter 7 års regering i
Kijev under en suzdalsk furstes beskydd fördrefs af en volynisk knäs
och, sedan han med polovtsernas hjelp härjat sin residensstad,
tillfångatogs, instacks i ett kloster och omsider af gunst och nåd erhöll
ett mindre furstendöme, svårligen torde hafva varit i stånd att
inspirera hela den ryska annalistiken ända derhän, att man uppkallade den
»legendariske» stamfadern efter honom. Dess utom är det stridande
emot alla »legendariska analogier», hvilka Ilovajskij så ofta åberopar,
att den förment fabelaktige Eurik icke genom flere slägtled skiljes
från den förste kände herskaren i Kijev, utan göres rent af till den
fullt historiske Igors fader. Det hade otvifvelaktigt icke varit svårt
att uppdikta ytterligare några storfurstar, om öfver hufvud en
upp-diktning kommit i fråga. Slutligen är Ilovajskijs teori bygd på så
många lösa hypoteser om förlorade redaktioner och afskrifter, att, om
ett dylikt förfarande finge godkännas, ali verklig källkritik skulle
förflyktigas till ett hållningslöst lekverk, hvarigenom man kunde bevisa
nästan hvad som helst med tillhjelp af fullkomligt fingerade auktoriteter.
Likväl äro vi skyldige att såsom ett stort företräde hos
Ilovajskij framför Gedeonov erkänna, att han icke tager ordet varjager i en
annan betydelse än den, som i de kända texterna kan uppvisas. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
