- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
385

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

johann iieinhold patkul.

385

ligt innehåll; den stränga, räfst som pågått och pågick, qväfde
alla tankar i den vägen l). Hastfers hastiga död (1695)
medförde härutinnan ingen förändring, ty inom kort anlände den
nye generalguvernören Erik Dahlberg, mera foglig än Hastfer,
men ej mindre vaksam. I ett bref af 1696 skref Nils Bjelke
angående Patkuls namnförändring, berättade, att denne ofta
gjorde resor till Polen, der han stod väl hos fältherren
Jablo-novsky samt förfrågade sig, om han skulle söka få honom fatt;
på frågan fick han det svar, att det skulle han göra och så afskicka
honom till Stockholm. Sjelf försäkrade i en senare tid Patkul,
att Polens konung, den gamle Johan Sobiesky erbjudit honom
beskydd, men från annat håll berättas, att han förgäfves ansökt
derom2). Möjligen har dock konungens död (Juni 1696) stått
i något sammanhang med flyktingens afvikande från polska
området.

Patkul skall nu hafva begifvit sig till Berlin, der han
genom Paijkulls förmedling kom i beröring med den gamle
fältmarskalken Flemming. Brandenburgska hofvet skall hafva
låtit sig förmå att genom svenske ministern derstädes lägga
sig ut för honom, men svenske konungen skall till svar hafva
uppfordrat kurfursten att ej tåla Patkul hos sig 3). Från
Berlin reste Patkul till Halle, der han formerade bekantskap med
Kristian Tbomasius, hvilken han tyckes hafva för sig intagit,
samt med den berömde theologen A. H. Franke. Möjligen
var det vid den tiden, som han slog sig på theologiskt
skriftställeri; ban skall nämligen hafva utarbetat och till en
bokhandlare i Dresden öfverlemnat ett sammandrag af några bland
Speners arbeten 4). Om han verkligen sökt religiös uppbyggelse
eller blott velat framstå som en kristligt sinnad man, en
förföljd oskuld, lemnas derhän.

I Halle utverkade Patkul genom Tbomasius, att hans
högmålsprocess upptogs till juridiska fakultetens pröfning; det
blef ock Tbomasius, som åtog sig att låta uppsätta »rechtliches
responsum» deröfver. Senare hänsköts äfven målet till
om-pröfning hos S ch öppen stuhl i Leipzig.

Enligt Flemmings råd begaf sig slutligen Patkul öfver
till Schweitz, der han någon tid uppehöll sig på slottet Prangin

!) För Carlsons (V. 179) uppgift att P. »underhöll oafbrutna
förbindelser med de missnöjda i Lifland» samt att han »redan nu började smida de
planer» etc. är intet bevis anfördt och kan svårligen heller något anföras.
Ett bref af den 7 Juni 1695 undert. Gr. Meinstede (pseudonym) och genom
något misstag upptaget i bilagorna till P:s tryckta processhandlingar, rör
endast penningeremisser och transaktioner med » cur ator erna».

2) Ini. till Déduction § 12. Nordb. I. 59.

3) Uti Ini. till Deduet. § 14 gör P. en antydan derom. För Tempelmann
berättade han saken utförligare. (Gradebusch Lieft. Jahrb. VII). Patkul är
dock en föga pålitlig källa,

4) Menkeniorum Bibi. virorum militia æque ac scriptis illustrium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free