Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
johann iieinhold patkul.
387
August, kurfurste af Saxen; Patkul började nu närma sig det
saxiska sändebudet Bose, som underhandlade vid
fredskongressen i Ryswick, och kom inom kort i brefvexling med den yngre
Flemming.
I en senare tid (1701) då Patkul utgaf handlingarne i sin
högmålsprocess under titeln »Gründliche jedoch bescheidene
Déduction» etc. lät han äfven trycka de båda för honom
frikännande utlåtanden, som han åt sig utverkat af juridiska fakulteten
i Halle samt af Schöppenstuhl i Leipzig. Det förra är affattadt
på tyska, sannolikt af Kristian Thomasius sjelf. Det innehåller
många och starka »rationes dubitandi», men ibland något tvärhastiga
»rationes decidendi», så att det nästan ser ut, som om
ursprungliga meningen varit att fälla ett för Patkul mindre gunstigt
domslut. Frågan om, huruvida Lifland vore att anse som
incorporer adt i Sverige, erkänner sig den lärde juristen icke kunna
afgöra, men lutar åt den åsigten, att så vore, och har derför
ingen invändning att göra mot, att de anklagade dömdes af svensk
domstol samt enligt svensk lag. »Emedan», skrifver han l), »denna
högmålsprocess egt rum i konungariket Sverige, synes den äfven
böra afdömas secundum leges regni Srøciæ, men icke efter den
i Tyskland gällande rätten, nämligen den der antagna Codex
Justiniani, i betraktande af, att konungariket Sverige
derutinnan har något framför andra länder och riken i Europa säreget,
att, då jus romanum till största delen blifvit annorstädes antagen,
den samma i Sverige aldrig komn^it i någon stor considération,
hvadan jag alltså vore oförmögen att afgifva ett giltigt rättssvar
på de förelagda" frågorna, i det hvarken de svenska lagarne eller
konungadömets häfdvunna sedvänjor äro för mig, lika litet som
för utländska rättslärde nogsamt och, så mycket som sakens vigt
kräfver, bekanta». Ehuru han visserligen säger sig hafva genom
Stjernhööks och , Loccenii arbeten, dem han flerestädes citerar,
vunnit någon kunskap om svenska lagen, förklarar han sig dock
endast kunna uttala sig »jure naturæ et gentium».
Första frågan blir: »om med anledning af de för handen
varande acta dom kunnat i målet definitive fällas». Då crimen
læsæ majestatis vore ett crimen enorme, som medförde
peri-culum in mora och då de facta, för hvilka svarandena anklagats,
voro notoriska och framginge ur deras egna skrifter, var
visserligen fog till åtals anställande; men då intet corpus delicti
(något hvarpå ett crimen læsæ majestatis skulle kunna grundas)
funnes för handen, då de anklagade ej fått begagna advokat
och då målet ej, såsom svensk lag stadgar, först blifvit vid
underrätt upptaget, hade det ej bort af kommissionen definitive
afdömas. Mot dessa skäl torde från svensk sida kunna invändas,
att åklagarelibellen, som just hade till hufvudsyfte att ådagalägga
*) Rechtl. Resp. p. 58. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
