- Project Runeberg -  Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok /
32

(1894) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vikt för utvecklingshistorien, ty den plägar ej bestå i
längden, utan det ena uttrycket (vanligen det yngre) undantränger
det andra, så att det alldeles dör ut eller förlorar en del af
sin funktion; eller också dela uttrycken det gemensamma
området, så att hvartdera behåller något och förlorar något.
För att få insikt i ordhistoriens kausalsammanhang behöfver
man alltså erfara, ej blott när ordet själft föddes och dog,
utan äfven när någon viss synonym kom i bruk, och (om
möjligt) hvilka särskilda orsaker vållade, att det ena ordet
helt eller delvis undanträngde det andra. Äfven det
jämförelsevis sällsynta fall, att ett uttryck gått under, innan ett
nytt erhållits för samma föreställning, behöfver påpekas, ty
i detta fall har just det äldres undergång varit orsak till det
yngres uppkomst.

En annan anledning till att uppvisa sammanhanget
föreligger i vissa arter af motsvarighet i betydelse mellan
obesläktade ord. Det är ju redan af ålder brukligt att
sammanföra jag var med jag är,[1] mig och vi med jag, bättre
och bäst med god; det plägar också anmärkas, att till det
indefinita pronominet man (som endast förekommer i
subjektsform) brukas objektsformen en och genitivformen ens.
Men det finnes många andra fall, då etymologiskt obesläktade
ord stå i ett förhållande till hvarandra, hvilket bör
uppmärksammas med samma rätt, som man skulle ha gjort det, om
de varit besläktade. Lika mycket som hynda motsvarar
hund, eller de feminina afledningarna på -ska, -inna, -essa,
-issa
motsvara de maskulina substantiv, af hvilka de blifvit
afledda, lika mycket motsvarar, hvad betydelsen angår, t. ex.
ko tjur, kvinna man, moder fader, dotter son, syster
broder, flicka gosse, piga dräng, nunna munk, fru herre

o. s. v. Liksom lägga är den kausativa (faktitiva)
motsvarigheten till ligga, fälla till falla, är ställa det till stå, göra
till vara eller blifva (varda), höja till stiga, tillfredsställa
till gifva sig tillfreds. Analogt med förhållandet mellan
sitta och sätta sig, ligga och lägga sig, vaka och vakna


[1] Jag ersätter Pauls från tyskan hämtade exempel med
motsvarande eller likartade svenska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:07:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histordbok/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free