- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om svenska och norska arméernas regementer och kårer jämte flottorna /
158

(1867-1868) [MARC] Author: Harald Oscar Prytz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

vid Kirchholm den 17 September 1605; af den ena,
120 man under Nirs ERIKSSON, återstodo efter striden 72
man och af den andra, 122 man under SvEnN SOME, voro
94 man qvarlefvande.

Då Carl IX år 1611 tågade från Jönköping för att
undsätta Calmar, tillstötte på vägen östgötatolket under
sin hertig, samt deltog sedermera i krigshändelserna, utan
att särskilt omnämnas (se vidare lifregementets, samt dal-
regementets hist.). År 1612 tågade hertig Johan med sitt
folk till Westergötland. Närmast honom fördes befälet
derstädes af fältmarskalken Jesper Mattsson Cruus. Ifrån
Westergötland inföllo de (Februari) i Halland, sköflande
och brännande. Vid Warberg mötte först hertigens för-
truppar fiendens, som blefvo tillbakakastade, hvarefter
såväl hertigen som Cruus fortsatte vägen. Från Ny-Lödese
skyndade sig danska konungen, äfvensom hertig Georg
af Löneburg emot svenskarna och påträffade dem den 21
Februari på Koöllerihed i Skällinge socken. Fienden,
som der räknade 7 fanor ryttare, blef efter en häftig
strid alldeles slagen och förföljdes derefter hela 2:ne mil.
Danskarnes förlust utgjordes af 300 man, utom flere
högre anförare, och Christian IV, som med sin hast fast-
nat i ett kärr, var sjelf i största fara, då han räddades
af Christian Barnekow, hvilken gaf konungen sin häst,
men blef sjelf nedhuggen. Enligt berättelser föllo på
svenskarnes sida endast 5 personer. Efter denna strid
drogo sig danskarne till Warbergs fästning och hertig
Johan in i Westergötland. På sommaren förlades östgöta
krigsfolk till de delar af Westergötland, som lydde un-
der hertigdömet, för att der utgöra gränseförsvar.

Östgötafanan, som år 1617 räknade omkring 200 man,
under befäl af en RUTWEN, fördes år 1618 af NILs ASSERS-
soN och uppgick år 1620 till 287 man. Till fälttåget i
Liffland uttogs, i enlighet med hvad som skedde inom
det öfriga kavalleriet, äfven i Östergötland år 1621 en
tyttargfana på 125 man, hvilken f. å. sannolikt förstärk-
tes. År 1623 förökades rytteriets styrka i Östergötland
till 3 kompanier, hvartdera på 125 man.

I Juni 1625 öfverfördes 1 kompani östgöta ryttare
under Nils Assersson till Liffand, samt ankom utanför
Riga de första dagarne af Juli. Det bevistade beläg-
ringen af slottet Kockenhusen, som gaf sig den 14,
äfvensom Seelburgs intagande den 18 Juli och derefter;
på tåget till Mitau, under hvilket sjukdomar, till följe af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hisvnoarme/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free