Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
Olof Mårtensson till Helsingland, att mönstra och upp-
båda trupper till norska gränsen. Men intet märkligt, be-
träffande helsingarne, skedde förr än år 1563 under fej-
den mellan konung Erik och danska konungen Fredrik
II. Fältöfversten Knut Haraldsson Soop intog då Jemt-
land och Herjeådalen. Under detta infall lära helsingar-
ne föröfvat stor grymhet. Samma år återtogos likväl
nämnde provinser af norske ståthållaren Evert Bilde.
Men sedan konungens kammarjunkare, fransmannen Clau-
dius Collart, fått befälet, eröfrade denne, utom nyssnämnde
provinser, äfven ’Trondhjems län, som brandskattades,
hvarjemte han tog Bilde med sin trupp tillfånga. Då
likväl Collart begick den oförsigtigheten att såväl lös-
släppa Bilde, som hemförlofva en del af sitt folk, öf-
verföll den sednare, oaktadt sitt gifna ord, på våren
1564 svenskarne och innestängde dem nu i sin tur på
Stenviksholm, der Collarts trupper slutligen måste dag-
tinga, hvarefter de emot tro och lofven gjordes till krigs-
fångar samt öfverfördes till Danmark. I November samma
år skickades Matts Törne öfver fjellen in i Norge med
6000 man, till hvilka äfven helsingarne hörde. Jemt-
land och Herjeådalen förblefvo sedan svenska provinser
till freden i Stettin år 1590. Då danskarne likväl syn-
tes vilja återtaga dem år 1567, inryckte Tönne Olsson
med 2 fanor rytteri, 4 fännikor knektar och en stor hop
dalkarlar och norrlänningar uti Hedemarken, der han
gjorde byte. Han intog derefter slottet Hammarhus,
bemäktigade sig en ansenlig krigsgärd, som norrmännen
utgjort till danska konungen, samt belägrade Aggerhus,
hvilket fäste han dock måste öfvergifva. Svenska styr-
kan drogs sedan tillbaka. Vid denna tid antages helsin-
gefännikan hafva uppgått till 1800 man och derutöfver,
under det att öfrige fännikor vanligen ej uppgingo till
mera än 4 å 500 man. År 1577 skildes knektarne i
provinsen Helsingland, under sin förre öfverste Lars Ols-
sons befäl, från det öfriga norrländska fotfolket.
Helsingarne, så väl som de ötriga norrlänningarne,
deltogo troligen i de la Gardies fälttåg i Estland, men
med säkerhet vet man blott, att år 1583 låg Måns Gud-
mundsson i Narva med en fännika ångermanlänningar,
405 man stark, hvilken hemsändes år 1593. Enligt en
förteckning af den 25 Augusti nämnde år vår Norrlands
krigsfolk fördeladt på 3:ne fännikor, neml. Måns Gud-
munssons, 300 man, Mårten Perssons, 445, och Per Ols-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
