Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare; och dä de dorföre, förtviflande om del
tillkom-mande, nedsjunka i ett slags idolatri af det förflutna, i
det de öfverleitina sig åt den föreställningen, att friden
kan återvända ensamt genom det förflutnas återställda
magt, böra de söka en djupare insigt i sin egen
erfarenhets verkliga betydelse, och de skola troligen finna, att
den i sjelfva verket icke innehåller någon grund för
denna deras villfarelse. Den heliga magt de i ledningen
af det förflutna vördnadsfullt igenkänna, var dettas orsak
och icke dess verkan, och framtiden är likasåväl som
det förflutna underordnad den förres styrelse. De böra
icke låta förvilla sig deraf att den nuvarande stunden är
stormig, förvirrad och hotande, ty bakom dess dystra
förlåt nalkas med säkra och lugna steg den
verkliga framtidens segrande magt. De böra erinra sig den
gamla, sköna berättelsen oin propheten, som förlorade
hoppet och sade till engeln: ”att han burit nit om Gud,
men förföljaren hade dödat alla den Eviges propheier,
och han, som flyende var ensam qvar, hade endast
döden öfrig till mål håde för sin väntan och sitt hopp.” Då
visade honom engeln bilden af mensklighetens historia. —
Han visade den förfärliga stormen, som sönderbröt allt,
men icke var der Gud, och jordbäfningen skakade
berget, men Gud var icke heller der, och icke helleriden
härjande elden, som derefter utbröt. Men sedan kom
den milda, välljudande vinden — och der var Gud! —
Haf-va vi sjelfve icke npplefvat större delen af allt detta i
Vi hafve erfarit, att den ifrån himmelen utsträckta
frälsarehanden icke var i stormen eller i jordbäfningen, och
lika litet hafve vi att söka den i den pasionernas
glödande eld, som nu hotande genomtågar tankens verld.
Men mer än någonsin hafve vi nu att vänta den
annalkande morgonens milda fridbringande vind, som
omedelbart uppenbarar Gud, och det är just denna ungdom,
hvars anlete man vanställt och hvars ära man kränkt,
hvilken vi kunne anse derfor. Den kommer till mensk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
