Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord och Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själ är enligt Hwasser den mest omedelbara uppenbarelsen af
det innersta i lifsprocessen och tillkommer dertöre allt lefvande.
Själens mest ursprungliga form kallar han prosopopé eller
bilder-alstring. Dennes sunda och normala verksamhet är dröm, men
genom sjukdom, animal magnetism m. m. kan bilderalstringen
stegras tiU vision, som icke är något annat än dröm under vakande
tillstånd. Hos menniskan utgör prosopopéen det plastiska i
föreställningsförmågan och var i forntiden starkare framträdande än nu.
Naturdriften är icke något annat än organets medvetande om sin
närmaste bestämmelse. När driften stegras till positiv betydelse
inom själslifvet beherrskar känslan och genom denna kufvar det
andliga medvetandet, så uppkomma passionerna, hvilka Hwasser
uppfattar såsom det protopathiska i vansinnet (mania och melancholia).
I afseende på det kroppsliga medvetandets tredje form, den
senso-riela perceptionen eller sinnesförnimmelsen, hvilken till sin grund
uppfattas såsom identisk med prosopopéen, ehuru mindre än denna
be-herrskad af det kroppsliga, skiljer han mellan föremålets intryck på
sinne8organema och sensationen eller intryckets- upptagande af
medvetandet Den senare, som åter icke kan tänkas utan individuelt
medvetande, enär varelsen just genom den sinnliga perceptionen fattar
sig såsom från den yttre verlden skild, är det positiva i
sinnesförnimmelsen, utgör dess grund, under det sinnesnerverna och deras
organer härvid blott hafva negativ betydelse, blott undanrödja
hindren för sensationens uppkomst Han hyllar således ingalunda
Loc-kes, Shaftesburys, d’Alemberts m. fl:s bekanta empirism, enligt
hvilken den yttre verlden medelst sinnesorganerna till sina qvaliteter
af nerverna öfverflyttades till hjernan, som var själens säte, men
han synes anse denna kunskapstheori vara riktig deruti, att den
antager, att kunskapen om den yttre verlden i medvetandet
uppkommer och ej finnes der förut Kunskapen uppkommer enligt
Hwasser genom en verksamhet som går inifrån utåt och ej tvertom.
Menniskan blifver således icke genom sensationen af den yttre
verlden eröfrad, utan det är tvertom verlden, som härigenom tages i
besittning af menniskan. Det individuela medvetandet har en
passiv eller theoretisk form, förståndet en activ eller praktisk form,
viljan samt utgöres dessutom af den, midt emellan båda stående,
känslan. Denna är det kroppsliga medvetandet stegradt till
subjec-tiv betydelse. Hon är det mest subjectiva inom själslifvet gifver
enighet och individualitet åt personligheten. Hon är det medel,
hvarigenom det andliga medvetandet inverkar på naturdriften, beherrskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
