Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffande, i menniskoverkens förstörda stad, ty i förstörda slott och
stader bygga ufvarne i orienten helst sina nästen. Mina rop
förekomma väl de flesta menniskor vidriga och fula, och flera finnas,
som anse dem utgå nr ett, om icke rofgirigt dock åtminstone
hög-modigt och menniskofiendtligt sinne. Jag vågar dock hoppas, att
det någon gång skall hända mig, hvad som i min ungdom hände
ulven i Elfkarleby-skogen, och att således mitt rop någongång måtte
höras af någon grubblande och efter lösningen af lifvets gåta
längtande yngling, som deraf förmås att besöka sorgens och jemmerns
dal, icke för att der gräfva efter skatter och timlig lycka eller
endast blott för att kämpa med det menskliga eländets öfverlägsna
magt, utan hufvudsakligen för att komma till åskådning af lifvets
verkliga uppenbarelse, emedan det är der, som den timliga
verl-dens förlåt remnar. Om åter detta hopp icke blott nu, utan äfven
framdeles och efter min död går i fullbordan, bar jag icke lefvat
förgäfves.
Men »auch ich bin in Arcadien gewesen» —brukar man ofta
säga om sin genomgångna ungdom. Ungdomen är personlighetens
förnämsta utvecklingsact, dess verkliga förvandling. Don kan vara
dess sanna nyfödelse, men den kan ock vara dess djupaste, hela det
återstående lifvet nästan ohjelpligt bestämmande syndafall Den
sed-nare händelsen är beklagligen den oftare inträffande. Den genomgås
ytterst sällan med lugn, ty den lifvets nya gestalt, som då ur det
inre bryter fram, måste förstöra den, hvars plats den skall intaga
b detta sker icke utan inre skakningar, som understundom
genomtränga både själ och kropp. Det är egentligen det första skiftet,
som är det vådligaste. Det är då, som sinnlighetens roägtiga
böjelser vakna och träda upp med en öfverväldigande kraft, emot
hvilken characterens ännu veka moraliska styrka är vanmägtig; en
förfärlig oro sätter känslan i skakning och tanken genomgripes af en
djup förvirring. Jag har uti en af mina afhandlingar om
ungdomen sagt, »att sjelfva lasterna då kläda sig i ljus och gömma
sina furieansigten bakom englamaBquer» — men detta uttryck är
icke hemtadt ifrån miu egen erfarenhet Ehuru deras ögon hade
en glödande tjusningskraft och miu tanke deraf stundom förvirrades,
såg jag dock tydligt deras afskyvärda auletsdrag. Men deras magt
var det oaktadt stor. Jag afskydde dem, men jag båfvade och kände
huru ytterligt svag jag var till motstånd. I mitt inre var det oro
och strid, en oupphörlig vexling emellan begärets häftigaste storm
och en djupt nedstämmande ängslan, som gränsade till melancboliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
