Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanvett Det var dock i mitt inre tvenne magter, som understödde
min svaga, oupphörligt svigtande moraliska kraft Den ena af dessa
hade sin grund deruti, att min tidigt utvecklade tankekraft min
forskningsande, mina studier hade ifrån böljan en religiös rigtning,
bestämdes af en uppåtsträfvande aning om sanningens helighet och
var dessutom allvarlig och stark; i följd hvaraf den på passionerna,
i synnerhet de sinnliga, måste hafva en alldeles motsatt verkan emot
den, som framgår ur det genom uppfostran framtvingade
kunskaps-begäret, hvilket såsom Oribasius yrkat och en bedröfligt rik
erfarenhet intygar, mägtigt äggar sinnligheten. Den andra åter var
den djupa, ehuru ännu dunkla, aningen om den verkliga kärlekens
mystére; eller det djupa medvetande af lifvets helighet som just
derigenom, att det innehåller förklaringen af de sinnliga böjelsernas
grund och betydelse, besegrar och förvandlar dem. Det gifves inom
mensklighetens inre verld knappt några hvarandra så häftigt
bekämpande magter, som den verkliga kärleken och den passionerade
sinnligheten och dock hafva de i lifvets innersta djup en gemensam rot
Den förra utgör den sednares förklaring och måste icke förstöra,
utan öfvervinna och förvandla den, om menniskans verkliga nyfödelse
och helgelse skall kunna blifva möjlig. Då åter detta icke sker,
utan de söndra sig ifrån hvarandra, uppkomma tvenne verldsåsigter,
som i oupphörlig inbördes strid djupare och vidsträcktare än
måhända några andra genomgripa mensklighetens historia. För
adepterna af begge dessa verldsåsigter ligger verlden, så väl naturen som
menskligheten i lifvets tjusande glans, men för det ena partiet
härrör denna glans ifrån eu underjordisk eld, som drifver sina heta
lavaströmmar genom organismens alla ådror och gifver genom
öfver-spänning af deras krafter en bländande skepnad åt deras gestalter.
Det går en hetta genom den andliga verlden, som hotar med brand,
och njutningsbegär och eröfringslust blifva tänkesättets mest
bestämmande krafter. Den tjusningskraft, som utgår ifrån alla skönhetens
uppenbarelser och kallar till njutning och rof, är förfärligt
öfver-mägtig, men den är af samma art med den, som glöder i
skallerormens öga. För det andra partiet åter, kommer såväl den glans,
hvilken gör verldens skepnad herrlig och skön som det ljus och
den värma, h vilka lifva och underhålla dess krafter, ifrån himmelen.
Detta medvetande af lifvets högre, gudomliga ursprung ingifver
vördnadens ande, som förvandlar eröfrings- och njutningsbegäret, till
dyrkan, kärlek och vårdande nit Skönhetens gestalter uppenbara då
det sublima och eviga, och deras frestande lockelser öfverväldigas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
