Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfärliga magt Utan den djupt genomgripande erfarenhet som
framkallas af läkarens nitfulla handling, blir medicinens
vetenskapliga forskning lika fös och ytlig, som hvaije annan inom
blott speculativ meditation inskränkt betraktelse. Om mitt fattade
beslut icke skulle leda mig in i öfvermodiga och illusoriska
grill-fängerier, måste jag således genom omedelbar erfarenhet lära känna
tvenne vigtiga facta. Det första af dessa var läkarekonstens höghet
och verkliga magt det andra det menskliga eländets storhet
djupet och vidden af det lidande, som utgår ifrån sjukdomen, samt det
tredje, den ljufva och upplyftande känslan af framgång i medicinens
utöfhing. I afseende på de tvenne första af dessa för min bildning
och mina åsyftade djupare studier alldeles nödvändiga erfarenhet«,
har jag ifrån denna tid ett par anecdoter att erinra mig.
Jag tjenstgjorde, såsom redan är sagdt vid
Seraphimer-laza-rettets chirurgiska afdelning under sommaren 1811, då Bjerkén var
öfverchirurg. Jag hade den föregående vintern blifvit med. candidat
och barnsligt uppblåst af min lilla redan förvärfvade lärdom
föraktade jag alla läkare, som icke hade läst Beils Fieberlehre lika
grundligt som jag. Detta gälde verkligen alla, ty då fanns det
väl åtminstone i värt land ingen och ännu mindre har det funnits
någon sedan, som i noggranna, allvarliga och verkligt andaktsfulla
studier af Reils skrifter kunde jemföras med mig. Jag vill dock
icke göra mig sjelf orättvisa och förhåna den sinnesstämning jag då
hade, ty den var verkligen blott ytligt beskuggad af öfvermod. Min
åsigt af medicinens praktiska betydelse var nämligen följande. Dess
bestämmelse är att genom theoretisk forskning vinna insigt uti de
djupa rötter, ur hvilka den allmänna sjukdomsprocess utgår, som
genomgriper hela generationer, hela folkslag, ja! hela vårt slägte, och
genom denna insigt äfven uppfinna principerna för den praktiska
verksamhet, hvarigenom den kan blifva stor och träda i
mensklig-hetens tjenst För denna medicinens stora praktiska bestämmelse
och deraf beroende framtid hyste jag då, såsom nu, den djupaste
vördnad. För medicinens förmåga åter, att ingripa uti den
individuella sjukdomén hade jag, oerfaren som jag då var, föga aktning.
Jag ansåg denna förmåga vara liten och osäker, hero mer på lycka
än konst, och dessutom, äfven då den hade framgång, uträtta så
litet, att det i förhållande till det menskliga eländets stora factum,
var ytterligt obetydligt Bedan detta var enfaldigt ytligt och
orättvist Men jag gick ännu längre. Jag ansåg läkarens till blott
individualiteten inskränkta verksamhet icke kunna vara någon form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
