Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med träffande blick säg en ifrågavarande otydlig eller tvetydig
handlings rätta betydelse. Det fanns starka skuggor i hans inre,
härrörande ifrän indolens, sinnlighet, fåfänga och en stor brist pä
theo-retiska studier; men de voro blott skuggor. Hans verkliga natur
var ädel och stor.
Den andra anecdoten inträffade året derpå eller 1812 om hösten.
Jag var dä Sjukhusläkare vid arméen och under afvaktan af det
instundande fälttåget hade jag fått förordnande att under
öfverfält-läkaren Weltzins chefskap förestå första afdelningen af
Garnisons-sjukhuset Jag emottog denna befattning med käckt mod,
förordnade hurtigt läkemedel, förutsade med säker min sjukdomames
förestående utgångar och höll lärda tal för de temligen okunniga
underläkarena, som gapade på mig. Detta gick temligen väl för sig i
tre dagar; men den fjerde inträdde en stor förändring. För det
första hade en soldat dött under natten, hvarom jag dagen förut
hvarken yttrade eller hyste någon aning, och lika oförväntadt låg en
annan i dödskamp, tog mig i handen och bjöd mig farväl Det
var första gången jag såsom läkare fick träda döden så omedelbart
under ögonen och tvingades att erfara den art af sorg, som
sedermera genom lifvet varit den bittraste jag känt öfver inträffande
dödsfall, nämligen sorgen öfver patienters bortgång. För det andra
hade genom en förändring i luflconstitutionen nästan alla
febersjukas tillstånd blifvit föreämradt Sjukhuset innehöll omkring 80
sängar. Jag gick ifrån den ena till den andra, och ifrån alla hörde
jag klagan öfver försämring. Mitt hjerta genomträngdes af den
bittraste smärta, icke blott derföre, att jag kände mig sjelf så outsägligt
liten inför läkarekonstens stora problem, utan äfven och
hufvudsak-ligen derföre, att det menskliga eländet i hela sin omätliga storhet
och förfärlighet genomgrep min föreställning. Jag hade icke förr
hört jemmern8 klagoljud i en så full och concentrerad ton, och
derföre blef derigenom allt hvad jag om sjukdomsprocessen och dess
mångfaldiga vidriga former läst nu en fasaväckande verklighet
Dödens skugga sänkte sig öfver alla lifvets gestalter, glädjen flydde i
ett ögonblick hort ifrån min själ, som i stället uppfylldes blott af
vinterns och förödelsens bilder. Det var med den pinsammaste
känsla, som jag fortsatte och slutade min sjukrond, och derefter rusade
jag ut från sjukhuset och sprang upp på mitt rum. Jag mötte
Weltzin i trappan, men jag störtade mig förbi honom, stötte upp
dörren, kastade mig på sängen och brast ut i en häftig convulsiv
gråt Efter någon stund kom Weltzin in, och då jag, under frukt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
