Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter och om könet i allmänhet tänkte jag, såsom mängden, ansåg
dem för falska, nyckfulla, ombytliga och sinnligt lidelsefulla m. m.
Jag kunde utantill Salomos och Syrachs skarpa invectiver emot
dåliga qvinnor och declamerade dem gerna i fruntimmerssällskap,
till harm eller löje eftersom det passade sig. — Det var åter
Charlotte, som genom sin okonstlade, rena, oskuldsfulla godhet, ingaf mig
icke blott en djup högaktning för sig sjelf, utan äfren den verkliga
och starka vördnad för q vinn an i allmänhet och dess betydelse, hvilken
jag sedan under hela mitt lif bibehållit Denna vördnad inträngde
djupt i min själ, gaf en ny styrka åt den ädlare ande, som under
min genomgångna ungdom ihärdigt kämpat med förderfliga
passioner, och utbredde i mitt innersta en förut icke erfaren salig frid.
De tvenne månader, detta vårt förhållande räckte, utgör ett af mitt
life ljusaste skiften. Jag har aldrig så uteslutande tillhört det
närvarande som då. Min själs positiva expansivkraft- befann sig så
tillsägandee i hvila och jag var helt och hållet receptivitet Jag
var i högre grad läijunge än jag någonsin varit vare tig förut eller
sedan. Charlotte förde mig in i ett alldeles nytt område af
men-niskans inre verld, och lärde mig högakta icke blott snillet och
kraften, såsom jag förut gjort utan äfven den anspråkslösa dygden,
och oskulden. Genom henne kom till mig en lifvande Aägt ifrån
menniskohjertats paradis, der ännu friden och oskulden bo, och för
den milda sabbatskänsla som derigenom hos mig väcktes veko många
af de vilda böjelser tillbaka, som grodde i mitt inre och hade sina
gömda rötter dels i sinnlighet dels i högmod. Min känsla för henne
var i ordets högsta och ädlaste bemärkelse en kärleksfull broders,
och vårt umgänge var derföre förtroligt innerligt och oskuldsfullt
Jag räknar för en särdeles stor lycka, att vår förbindelse böljade på
detta sätt Ty den innerliga förtrolighet som utmärkt hela vår
fyrtioåriga sammanlefnad och som, efter hvad jag tror, var så
fullständig och stark den någonsin kan finnas hos tvenne förenade
men-niskohjertan, hade troligen icke utvecklat sig i lika hög grad, om
min tillgifvenhet för henne hade ursprungligt bestått uti denna väl
öfvermägtigt starka men tillika retliga, anspråksfulla och
misstänksamma känsla, som af unge män vanligen kallas kärlek. Men ifrån
detta slags kärlek var jag alldeles fri, och någon emot min nyss
för framtiden uppgjorda lefnadsplan stridande tanke på en närmare
förening emellan oss uppkom då hos mig alldeles icke. Men jag
märkte i synnerhet vid afskedet, att bos min nyss förvärfvade
systerliga och bästa vän, ty så ansåg jag henne, denna djupa, starka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
