Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemensamma hjerta. Utgången visade att de voro nästan
prophe-tiska, och det är svårt att föreställa sig det den känsla, nr hvilken
ingifvelsen af dem utgick, nu skall vara alldeles förtvinad.
Sedan arméen satt sig i rörelse, inrättades i förhållande till
dess marcher fram och åter sjukhus på flera ställen. Jag
tjenstgjorde vid 5 ibland dem, i Greifswald, Bischoffswerde, Potsdam,
Kiel och Celle, samt slutligen efter intåget i Norrige äfven i
Fredriksstad. Jag inhemtade erfarenhet på alla dessa ställen, och hade
mina små äfventyr och händelser, men jag inskränker mig här att
tala om min vistelse i Kiel, ty denna står i det vigtigaste
förhållande till min inre historia. Det var under de första månaderna
af 1814, som jag der uppehöll mig. Svenska arméen var under
denna tid sammandragen i Holstein, och dess stora nederlagssjukhus
låg naturligtvis i KieL Dels årstidens beskaffenhet dels andra
omständigheter gjorde, att sjukantalet var ganska betydligt, ehuru dock
ingen svårare febercharacter fick tillfälle att utveckla sig.
Fyrahundra sjuka voro inqvarterade i slottet och fördelade på tvenne
sjukhus, af hvilka det större, som innehöll 250 sängar, sköttes af
mig. Fältläkaren Hay, som sjelf skötte det mindre, sjuknade dock
innan kort och det hlef således min lott att emottaga vården af
begge sjukhusen i slottet, hvilka, såsom sagdt, tillsammans
inne-höllo 400 sängar, samt dessutom utöfva inspectionen öfver de öfriga
sjukhus som i staden voro förlagda. Det var under nära fyra
veckor som jag bestred denna dubbla befattning, och jag brukar kalla
denna tid för mitt lifs egentliga verksamhetsperiod, och i sanning,
jag har aldrig varit så öfverhopad af göromål, som då. Men jag
fick å andra sidan förvärfva en erfarenhet, som genomgrep mitt inre
djupt och till någon del försonade min känsla med den practiska
ridan af mitt yrke. Febrarna voro, såsom redan är sagdt, i
allmänhet icke af svårare beskaffenhet, och den method för deras
behandling, hvilken jag sedermera fullständigt utvecklat, böljade jag
då att använda och gjorde det med framgång. Dödsfallen voro fä,
tillftiskningen inträdde i de flesta fall tidigt och gick fort.
Erfarenheten af framgång i stort vid läkarekonstens utöfning föll då
första gången på min lott, och denna erfarenhet är i allmänhet så
förtjusande, glädjerik och upplyftande, att af allt hvad menniskan
kan upptaga i ritt medvetande, knappt något kan jemföras dermed.
Mina sjuka voro i allmänhet unga eller medelålders män, starka och
härdade. Jag gick genom de stora salarna, som innehöllo 60 till
80 sängar, och fick ifrån dem alla, der jag för några dagar sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
