Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den verkliga magt, hvarigenom menskligheten kan segra öfver
veriden. När således genom den cnltarens falska rigtning, som i
synnerhet i det 18:de seklet fick öfvertag öfver tänkesättet, å ena
sidan christendomen tillbakaträngdes inom privatlifvet och å den
andra det gemensamma och samhället bibehöll eller snarare återtog
hedendomens character, så att försynens idé der alldeles upphörde
att vara positiv, nppkom möjligheten af Franska revolutionens och
det deri rotade Napoleonsväldets utbrott och temporära framgång
samt de oräkneliga sympathier, som inom hela den christna verlden
trädde dem till möte och helsade dem med de mest högljudda
fröjderop. Dessa sympathier fortfara till och med ännu. Väl tyckes
mängden numera medgifva att å ena sidan skräckregeringens crassa
och blodiga illbragder alldeles öfverskredo anständighetens gränsor,
och voro till och med afskyvärda och å den andra, att flera af
Na-poleons idrotter, såsom mordet på Enghien, Spanska kriget m. m.
icke voro så fullt prisvärda man hos tidehvarfvets hjelte skulle önska;
men ehuru man ogillar de så kallade excesserna, påstår man dock
sanningen och rättvisan af sjelfva principen. Det är åter just denna
princip eller revolutionens ursprungliga utgångspunkt, som utgör dess
svartaste brott och det, hvaraf alla de öfriga äro nödvändiga följder.
Denna utgångspunkt, man må utstoffera den med hvilka
grannlåts-phraser som helst, är icke något annat än synd, lögn och hädelse.
Den är nämligen den fräckaste och fullständigaste protest, historien
känner emot tron på Gud, den käckaste emancipation ifrån
försynens välde, och menniskans mest öfverdådiga försök, att sjelf på egen
hand utan allt slags undergifvenhet för högre magter, öfVertaga
styrelsen af mensklighetens öden. Hedendomen har ännu aldrig
frarn-trädt så oheslöjad och så utan alla mildrande drag som i denna
protest I fordna dagar, då hedendomen var i allmänhet herrskande,
hade den dock qvar vördnaden för det onämnbara högre, så dunkel
föreställningen derom äfven var. Det gifves, mig veterligen, icke
något tidskifte, hvilket i den grad, som det emellan 1789 och 1815,
motsvarar den bild af syndaförderfvets culmination, som förekommer
i en af propheten Daniels syner. »Det fjerde djuret var grufveligt
och förskräckligt och mägta starkt och hade stora jemtänder, åt
omkring sig och förkrossade och hvad qvar var trampade det med
sina fötter; det var ock mycket annorlunda än de öfriga djuren och
hade tio horn. Då jag nu skådade hornen, gick der ut ibland dem
ett annat litet hom, af hvilket de tre främsta homen blefvo
af-stötta. Och det samma hornet hade menniskoögon och en mun, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
