- Project Runeberg -  Valda skrifter / Första delen /
56

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstånd och älskvärdt väsende, blef sedermera vid tjugu års ålder
förförd af en man, med hvilken hon icke kunde blifva gift Den
vanliga följden af sitt felsteg ville hon i början fördölja, men någon,
som misstänkte förhållandet, underrättade derom min far, och sedan
han kallat henne till sig, lyckades det honom att förmå henne till
bekännelse. Detta var åter icke något lätt arbete. »Men», sade han,
»hofvudsaken var dock icke den yttre bekännelsen, ty det var hennes
inre återupprättelse, som jag naturligtvis ansåg såsom det
väsendt-liga. Hon skulle icke blott ångra sitt brott, utan verkligen
återvända till Gud med bopp, förtröstan och kärlek, ty endast derigenom
kunde hon erhålla kraft att återbeträda dygdens väg. Jag har
såsom prest haft många sådana samtal med syndare, och med
verkligt grofva brottslingar, men jag har knappt funnit någon så djupt
förstockad, som denna ursprungligen ädla flicka var. Du finner
deraf huru djupt demoraliserande förlusten af den qvinnliga
oskulden är. Det var dock icke kärleken till synden, som nedtryckte
och förhärdade henne, utan fruktan för skammen och för verldens
hån, och således anser jag skamstraff vara för sådana brott af den
aldra skadligaste verkan.» Då han berättade denna händelse, som
timat mer än tjugu år förut, var han djupt rörd. Han sade först
och främst att han ännu i sin ålderdom innerligt tackade Gud, för
det han denna gång lyckats, att förekomma ett præmediteradt
barnamord och rädda en, såsom det för menniskors ögon syntes, före sitt
fall oskuldsfull varelse, ifrån det yttersta förderL Men han tillade
vidare. »Den qvinnliga oskulden är den skönaste blomma, som vexer
i Guds paradis. När denna blomma besudlas af lastens gift och
faller vissnad ner, blir det sorg i himmelen, och en stark
förädlings-kraft försvinner ifrån menskligheten. Ångrens magt är väl stor,
och alla brott, äfven de gröfsta, blifva af Guds barmhertigbet
förlåtna, men hvad qvinnan i sitt innersta förlorar genom sitt
syndafall återvinner hon aldrig här på jorden. Innan menniskoma, såväl män
som qvinnor, lära sig att inse detta och att den qvinliga oskulden
är helig till sitt väsende och rik till sin inflytelse, är det fruktlöst
att hoppas, det mensklighetens stora förvandling och nyfödelse skall
hafva verklig framgång. Den €atholska kyrkan hade uti
Madonnans dyrkan och till en del äfven i sina coelibatsinrättningar
mäg-tiga medel att inom detta område befordra det godas magt, hvilka
den Protestantiska saknar, ehuru missbruken hos den förra voro
förförliga. Om äktenskapets heliga inrättning blefve af menniskor i all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free