Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkliga fridens krona, utan bäfvande för sin hemska till förtviflan
gränsande sinnesstånuiing sökte han räddning derifr&n i bullrande
nöjen. Han var icke någon drinkare; han hade kanske blifvit det,
om han fött lefva, ehuru han derföre hade ingen fentlig Menhet;
men han trifdee eller rättare vistades ofta på källare och värdshus,
och, ja mer buller och oväsende der var, dess bättre. Detta torde
vara händelsen med flere än med honom. Man sjöng i min
ungdom en visa, hvilken jag sedermera af dumt folk hört begabbas,
men hvars innehåll var att man drack för att glömma sin sorg
öfrer det menskliga eländet, och detta är dock en djup sanning.
Det är sällan som menniskorna dricka af glädje, åtminstone icke till
öfverdrift Den flod, som genomströmmar menskligheten och har sitt
ursprung i den pressade drufvan, är egentligen en Lethesflod, i
hvilken menniskorna dränka sina sorger, och den yrande vilda glädje,
som åtföljer Bacchi dyrkan, är en förfärlig lögn, emedan den har
sin förnämsta grund i onämnda och oftast onämnbara inre qval
Menniskorna i allmänhet ansågo min bror för en glädjens man,
och icke något omdöme kan vara Mskare än denna mängdens
tro, ty hans innersta var mörker och djup melancholl Det var
dock äfven på ett annat sätt, som denna hans mystiskt
qval-fulla religiösa sinnesstämning yttrade sig, än genom jagandet
efter bullrande nöjen. Han var prest och hans förmåga såsom
predikant var af alldeles egen art Jag har hört flere, som enligt
theoretiska reglor predikat bättre än han, men alldeles ingen som
i förmåga att hos sina åhörare framkalla en upprörd sinnesstämning
kunnat ställas i bredd med honom. Några af hans predikningar
voro väl, såsom jag tror, verkligt förträffliga, men de flesta voro
vårdslöst hoprafsade, och bestodo till och med stundom i
sammanlappade bitar ur gamla postillor. Men detta hindrade honom icke
att då han kom upp predikstolen, på den åhörande församlingen
utöfva den roägtiga prestige, som utgick ur hans djupa mystiska
känsla. Af hans bättre predikningar minnes jag några. En hade
till ingångsspråk Frälsarens ord till Nicodemus: »Är Du en mästare
i Iärael och vet icke detta?» och handlade »om den enfaldiges
vishet». En annan hade till ämne: »En god son sin moders hug-
nad», och denna gick verkligen församlingen genom merg och ben.
En tredje var en »Christlig betraktelse öfver våra olika stånd i
verl-den». Denna afhördes äfven med den djupaste rörelse, och då han
ungefär midt i predikan yttrade: »Vid den allsmägtiges thron höres
uslingens tysta suck, som ett nära rop!» gick ett ljud af rörelse ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
