Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i brist af annan bostad. Denne var Argus-Johansson. Han hade
obestridligt solida kunskaper, i synnerhet i historia, politik,
nationalekonomi och philosophi och saknade icke heller beläsenhet i éen
vittra literaturen. Han hade ett skarpt förstånd och var särdeles
käck i sina omdömen. Men han saknade alldeles snillets ingifvelse
och hans brist pft skriftställaretalent var ovanligt stor. Uti
grötmyndighet och öfversitteri har jag icke känt hans like. Han var
en ovanligt skarp bonapartist, ehuru icke af den vanliga fåvettiga
sorten, utan han hörde till dem, som anse Napoleon för en
incar-nation af den politiska idé, enligt hvilken menniskan har rätt att
taga sitt slägtes öde i sin egen hand. och utan tro på eller
vördnad för samfundslifveta, mensklighetens och försynens högre magter
af egen magtfullkomlighet herrska öfver samhällei Bonapartismen
skiljer sig ifrån den revolutionära radicalismen derigenom, att den
icke såsom denna enfaldeligen tror, att den anarchi, som uppkommer
genom allas sträfvanden efter det Ma eller högsta väldei skall
någonsin kunna bestämma samhällets form, utan i stället vill göra
hjeltedyrkan till samhällets religion, i följd hvaraf det tillhör alla
kraftfullare män, att med lydnad och undergifvenhet sluta sig intill
tidehvarfvets största personliga kraft, på det personligheten må njuta
sin triumph, och ett verkligt menniskovälde uppkomma, som å ena
sidan beMar de tänkande ifrån de ärfda fördomarna om de ifrån
det eviga utgående högre magter och å den andra förvandlar alla
svagare krafter till redskap, tjenare och slafvar. Ehuru jag djupt
ogillar denna bonapartismens verkliga grundtanke, måste jag dock högakta
den, såsom en stor och consequent utvecklad idé, och icke förvexla den
med det ömkeliga pjoller, som utgör de vanliga bonapartisternes jargon.
Han var så starkt införlifvad med denna bonapartismens politiska
idé, att han påstod, det Napoleons fall förlamat icke allenast hans
hopp, utan äfven till en stor del hans intellectuella krafter. Då
han sade detta, yttrade han tillika: »man må skrika huru mycket
som helst om motsatsen, är det dock säkert, att det är Carl Johan,
som störtat Napoleon, och detta kan jag aldrig förlåta honom, utan
jag lofvar att jag skall hämnas på honom.» Jag fann detta yttrande
af hans hatfulla öfvermod så fräckt, att jag knappt kunde återhålla
ett hånande åtlöje. Men han sade: Du får väl se, att jag skall
hålla ord! — Genomträngd af harm svarade jag: om Du trär
der upp och anfaller honom med smädelse, hvilket lärer vara Din
mening, skall jag försvara honom. Hans ansigte förvred sig då först
till ett ytterligt förakt, men sedan vi en stund djerft betraktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
