Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra, kunde vi icke undgå att finna vår tvist löjlig, och
ut-brusto i ett häftigt skratt Men jag frågar: hafva vi icke hållit
ord? Han gjorde det först och med framgång; ty det är
obestridligt han, som gick i spetsen för det smädeahdäns förföljelsesystem
emot Carl Johan, som, ehuru mildradt, dock fortfar ännu. Utan
honom hade de många efterföljarne icke betydt särdeles stort Men
han var för mycket egoist och öfversittare att i längden kunna
hålla ut såsom partichefi och han måste derföre i sinom tid gifva
vika för dåligare män, än han var sjelfi Jag åter böljade mitt
försvarssystem temligen sent, men ehuru min framgång ännu varit
temligen obetydlig, kan jag dock med godt samvete säga, att jag
varit och ännu är en trogen kämpe för Carl Johans ära.
Ibland de äldre var det egentligen Crælius, med hvilken jag
umgicks på en förtroligare fot Han var för mig en högst
intressant personlighet Han var icke endast ett utmärkt hufvud och
hade ett verkligen generöst hjerta, utan han var i sitt uppförande
emot Charlotte i högsta grad ädel; ty han fortfor att oaktadt det
afslag han fått älska henne med en ynglings värma, och för hennes
skull omfattade han äfven mig med en vänskap, hvilken jag
åtminstone då ännu sällan af någon annan erfarit Men den sjukdom,
som året derpå lade honom i grafven, hade redan då böljat och
mina besök hos honom gällde derföre oftare sjuklingen än vännen.
Min brodervän från ungdomen, Fahlcrantz, var då icke i staden, och
med Lundstedt var jag ännu icke närmare bekant
Phosphorister-nas liga var mig motbjudande, ty med ett förbund, som blott har
högmodet till princip, och sammanrotar sig för att genom skryt och
smädelse göra sig väg, kunde jag icke hafva n&gon sjålsfrändskap.
De öfriga af akademiens yngre lärarecorps och af de äldre ibland
de studerande, voro temligen obetydliga. Den gemensamma esprifn
hos dem var, så till sågandes, ingen, och ännu mindre kunde man
der med framgång söka den uppåtsträfvande anda, som bör lifva en
sådan corps och utgöra den fosterländska culturens egentliga
fram-tidskraft Det återstod således för mig blott en, hos hvilken jag
kunde hoppas någon glädjelifvande och tröstande inflytelse på min
djupt lidande och mörka sinnesstämning, och denna var min
Charlotte. Dock icke en gång åt henne kunde jag förtro den innersta
grunden till min soTg, ty den var förbehållen åt Gud och mitt eget
samvete. Men hennes rena och starka kärlek omfläktade dock med
svalkande englavingar mitt af hemligt glödande qval m&rterade hjerta.
Och ej nog dermed! Då jag oveldigt betraktade henne och såg, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
