- Project Runeberg -  Valda skrifter / Första delen /
77

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kärleken. Den är, tänkte jag med hälft förakt, i granden blott
en sinnlig böjelse. Men den högaktning jag förvårfvat för Charlotte
m qvar och åtgjorde den enda verkliga moraliska kraft, som
trotsade det tillvexande sjelfföraktets magt. Jag kände min pligt, att
vexa nt till en uppåtsträfvande stam, omkring hvilken denna ädla
rankvext, denna verkliga liane, skalle kanna slingra sina späda
grenar, och icke af vanmakt höja mig ned mot jorden och draga henne
med mig i mitt fall. Denna känsla var mig helig och nästan den
enda, som icke gaf vika för den fortgående förstöringsprocessen i
mitt inre. Men den uppfyllde mig med djapa bekymmer. På min
möjligen förestående befordran tänkte jag med bäfvan, och på dess
ntehlifvande med hopplös nedslagenhet Jag stod verkligen på branten
af min moraliska undergång och dit hade jag kommit genom en af
djnp sorg inspirerad öfverdrifven sjelfhedsättning. I denna
sjelfhedsätt-ning inblandade jag äfven en vidskeplig tanke. Jag böljade nämligen
föreställa mig, att ölver vår familj herrskade ett tragiskt öde; och
då jag var den ibland mina bröder, som baft den allvarligaste viljan
att kämpa dermed, var det äfven jag, som framför de öfriga skalle
ialla. Denna tanke var icke blott vidskeplig ntan verkligt irreligiös,
ty i samma mån en sådan föreställning blir herrskande inom
tänkesättet förstöres tron på försynen och med den försvinna hoppet
kärleken och nitet. Dock har jag fimnit den hos flera verkligt ädla
men-niskor, dels inskränkt till deras enskilda personer, dels omfattande
äfven deras familjer, och ehuru den icke förmått förstöra deras kärlek
och nit bar den dock betydligt nedstämt deras glädje och hopp.
Man säger i allmänhet att menniskan skall förtrösta på sig sjelf, för att
hafva förmåga att med framgång kämpa med sitt öde. Detta är en af
de många halfva sanningar, som genom idkeligt återupprepande
fixerat sig i det allmänna tänkesättet, råsom praktiskt gällande
maximer. Denna grundsats är dock i allmänhet både ytlig och falsk.
Den kan väl på inskränktare och lågsintare personligheter verka till
framkallande af ihärdighet och kraft; ty den som har sig sjelf sön
lycka och framgång, till sitt lifs mål, kan äfven hafva sig sjelf till
princip. Men på starkare och ädlare själar verkar den skadligt
Ty den, som ställer målet för sina arbeten och sträfvanden högre
än sitt eget innersta, måste äfven hafva en högre princip för sin
verksamhet än tron på sin egen förmåga. Under det första skiftet
af min lefnad eller till och med mitt 26:te år, var dock
sjelfför-tröstan den bestämmande grundkraften i min character. Det mål
jag ifrån min ungdom förelagt mig att under hela mitt lif efter-

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free