Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»I skuggan af hängande segel
Låg böljans omätliga spegel
Den stjernorna dansade på.
Vi njöto, vi njöto minuten,
Högt öfVer oss himlen låg sluten,
Men jag var derinne ändå.
Nu stunden är lycklig; — o blicka!
Ur tårar min rodnande flicka
Och säg: den är lycklig lör mig.
Då låter jag sorgerna strida,
Jag sätter mig glad vid Din sida
Och far genom lifvet med dig.»
Så länge min inre vetenskapliga strid räckte och den verkliga
öfvertygelse, som slutligen deruti segrade, ännu icke hade utvecklat
sig, måste mitt umgänge med min Charlotte inskränka sin
förtro-lighet, ty jag ansåg för min skyldighet att skydda hennes milda,
förtröstansfulla själ emot det mörker, som under stridens skifte
herr-skade i mitt innersta. Men ifrån det detta mörker försvann och
dagen åter tändes, behöfde jag icke mer tillsluta mitt hjerta utan
kunde öfverlemna mig åt den innerliga förtrolighet, som bör
genomtränga den äktenskapliga föreningen, om den skall uppfylla sin
bestämmelse och blifva paradiset på jorden. Min Charlotte hade ingen
lärd bildning. Hennes i bekymmer framlefda ungdom kunde icke
medgifva henne tillfälle dertilL Men hennes kärlek gaf henne en
receptivitet för mina bästa tankar, hvilken jag knappt träffat hos
någon annan, när jag nämligen gaf dem den fria utveckling, genom
hvilken de kunde gå hennes kunskapsmått till möte. Då hon,
under dessa samtal var min lärjunge och tycktes fatta min mening,
antog hennes ansigte ett sådant uttryck af ädel skönhet, att jag
skulle blifvit kär i henne, om jag icke varit det förut Jag, såsom
alla vetenskapsidkare, måste flitigt arbeta i kunskapsodlingens mörka
grufvor, och derifrån hemta upp de malmer, ur hvilka man
sedermera möjligen kan smälta ut vetenskapens guld, men icke i detta
tunga arbete kunde jag bjuda henne att deltaga. Men det gifves
heliga stunder i vetenskapsidkarens lif, då han, genomträngd af det
evigas aningsfulla tro, lyfter sin tanke upp ifrån jorden och i
frihet hyllar Jjusets heliga magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
