Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till trots både af sjukdom och ålderdom, såsom Willis, Fothergill,
Currie, Heim och så många andra äfven ibland dem, hvilkas namn
historien icke bevarar, kan jag ej undgå att känna huru ringa jag är.
Men efter en sådan bekännelse, har du skäl att fråga mig,
huru jag kommit att välja medianen till mitt lefnadsyrke, — och jag
känner en verklig hugnad att få besvara denna fråga. Jag var blott 15
och ett hälft år gammal, då jag gjorde detta val, hvilket således skedde
om våren 1806 under den första fullständiga låsetermin, jag vistades
vid universitetet i Upeala. Det förestod då en promotion i
Philoso-phiska Faculteten, och ibland de examinerade candidaterna dertill
voro äfven tvenne af mina äldre bröder. Genom dem kom jag ehuru
ung att åtminstone såsom auscultant någon gång tillhöra dessa
höglärdes umgängeskrets och då och då förnimma något af deras
vishet De talade mycket om sina betyg och om de tentamina de
undergått De beprisade hvarandra, när anledning dertill förekom,
för kunskaper i philosophi, mathematik och de classiska språken,
samt för förmågan att skrifva och tala latin, men andra
kunskapsarter, såsom historien och ännu mera orientalismen och botaniken,
ansågos med förnäm missaktning. Denna missaktning sträckte sig
äfven till de högre Facultetemas studier, i synnerhet till de
theo-logiska och de juridiska. De medicinska voro för dem ett alldeles
obekant fält och således mer föremål för liknöjdhet än positivt hån.
Den kunskapsbildning dessa herrar ägde, saknade, såsom jag tror,
äfven i sina enskilda delar djupare vetenskapliga principer och ännu
mindre genomgreps den gemensamt af någon sådan, i följd hvaraf
den icke heller kunde utgöra ett organiskt helt, hvars alla delar
sammanhållas, bekerrskas och rigtas af en gemensam lifsprincip. Detta
kunde jag väl då icke klart förstå, men jag hade dock aning derom;
ty hela denna bildning förekom mig tom, liflös och på besynnerligt
sätt tillkommen af fragmenter, som icke passade tillsammans med
hvarandra. Hvad som åter redan då af mig kunde tydligare
uppfattas, var att denna kunskapsbildning icke hade något gemensamt,
högre praktiskt mål. Den betraktade sig sjelf såsom ändamål och
föraktade att anse sig såsom medel och den kunde således icke söka
något högre ändamål än sig sjelf. Den tänkte sig aldrig såsom
bestämd att vara samhällets tjenare, utan den vände sig emot detta
endast med anspråk på belöning. Hvarken religionen eller
samhället, hvarken culturen eller industrien förmådde ingifva dess
innehaf-vare vördnad. Ehuru flera af dem hunnit mogen ålder, hade dock
fö bestämdt valt sin framtida lefnads kall och bestämmelse. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
