Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI snart du ser en kraftfull och duglig man försumma sin tjenst
och hata sina skyldigheter, ser du böljan till en tyrann, eller en
kry-pare, eller en frondör, eller en revolutionschef, allt efter characteren
af det samhälle, hvilket han tillhör, och beskaffenheten af den plats,
han der innehar.
Om da äter finner en rabulist eller agitator, som är
ursprunglig och vocal, ty om de enfaldiga consonanterna är här icke fråga,
så undersök honom närmare med skarpt öga, och du skall finna att
han saknar nit för sina skyldigheter. Alla dem, jag personligen lärt
känna af denna class, hafva varit verkliga oduglingar. Trohet kan
icke finnas utan att gifva lif åt nitet och kärleken. Samhället
skänker åt alla dem, som nitiskt och troget arbeta för dess väl, en
mystisk kärlek, somöfvervinner all benägenhet för oro och agitation.
Denna digression är icke så främmande för mitt ämne, som
det måhända i början synes. Uti enthusiasm för framtiden och den
utvecUingsact, som nu kämpande genombryter menskligheten, tror
jag mig icke gifva någon annan på jorden efter, men den djupa
känsla, hvarmed jag hyllar skyldighetens heliga bud, har lärt mig
den conservativa vördnaden för samhället och skyddat mig emot de
orostiitande ligornas frestelser, och du vet troligen, att jag icke heller
blifvit anammad i de evinnerliga opinionshyddoma, hvilket jag dock
icke anser för någon uppoffring, ty dessa hyddor äro, åtminstone
hos oss, de otrefligaste nästen, man kan tänka sig.
öfver de skyldigheter, som åligga min dubbla lärostol, har jag
allvarligt och ihärdigt tänkt och svårligen torde någon förebrå mig att
jag om dem gjort mig för låga eller för inskränkta begrepp. Tvertom
torde mången tycka sig hafva skäl att påstå, det jag af egenkärlek
öfverskattat dem, för att åt både lärostolen och mig sjélf bereda en
större betydenhet, än rättvisligen borde tillkomma någondera. Det
ligger någon sanning uti denna beskyllning, ehuru ej hvad
egenkärleken beträffar, ty denna har med min betraktelse af min
lärostol och dess åligganden aldrig haft något att skaffa. Men jag
uppskattar det oaktadt verkligen den medicinska lärostolens betydelse
bögt och så högt, att jag någon gång fruktat, det jag allt
förmyc-ket begifvit mig in på idealets gebit och gjort verkligheten till en
af ett falskt sken omgjuten drömbild. Dock anser jag nu denna
fruktan vara ogrundad. Uppskjutande betraktelsen af medicinens
djupare vetenskapliga betydelse till längre fram, vill jag nu
tillsvidare uppehålla mig vid det, som tydligare faller mig i ögonen.
Universitetsinrättningens mägtdgaste fiende är bureaucratien, och hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
