Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska rigtningarne afvikit ifrån hvarandra åt aå rakt motsatta häll,
att den ena förstelnat i den mest tafatta och liffösa pedantism och
den andra nedsjunkit till låg och crass routine. De stå nu der
och se på hvarandra med ilskna ögon, göra fula grimaser, bryta
ofta ut i ovett och tr&tor, och skulle gerna, såsom ett par arga
kåringar, anfalla hvarandra, klösas och slåss. Jag erinrar i
förbigående att jag uppfattar bildningens practiska element fullständigt,
odi således icke menar blott dess lägre utvecklingsform, som befattar
sig med de yttre villkoren för vårt slägtes bestånd, utan hela den
gemensamma verksamhet, hvarigenom menskligheten förvandlar sig
sjelf och blir centralområdet för den nya skapelsen, eller den genom
menniskan förnyade uppenbarelsen af lifvets eviga ursprung. Det
är genom uppfattandet af den practiska rigtningen fullständigt och
i stort, som icke blott mycket, som nu synes lågt och obetydligt,
blir införliivadt med det verkligt sublima och delaktigt af dess
värdighet, utan det theoretiska elementet sjelft förvandlas till medel
för mensklighetens bestämmelse, befrias ifrån den förståndets
sjelf-förgudning, som nu öfver bildningens verld sprider ett hedniskt
mörker och blir derigenom sannt ljust, lefvande och mägtigt Solen
går upp på bildningens himmel och de kunskapernas mångfaldiga
små lampor, med hvilka man under mörkret sökte lysa sig fram
på forskningens banor, behöfvas till en stor del icke mer. — Jag
vill jemföra universitetet med paradiset Der växa, såsom det
berättas i den heliga urkunden om det sednare, tvenne stora väldiga
träd, kunskapens och lifvets. Det förra känne vi under namn af
den philosophiska faciliteten. De tre så kallade högre faculteterna
synas ännu såsom blott trenne nödväxta, hvar för sig uppskjutande
telningar, men de åro grenar af den gemensamma under jorden
ännu dolda heliga stammen af lifvets träd, och jag hoppas att de
omsider skola genomträngas af känslan af sin inre gemensamhet I
kunskapens träd, och ringlande sig omkring dess stam, rör sig en
väldig slungorna med många hufvuden, hvilka alla till hvaije yngling
gemensamt utropa det gamla frestareordet: >ät af det heliga trädets
äpplen och du skall blifva sjelfbtändig, lika med Gud, oberoende af
honom och herre öfver verlden och ditt eget öde. Ju flera äpplen
du äter, dess starkare och mägtigare blir du.» — Vårdarena af de
högre faculteternas späda telningar deremot då de förstå sig sjelfva,
sin verkliga betydelse och sin inre gemensamhet och således icke
sjelfve fallit under kunskapsormens välde, der de ej hafva någon
annan förmåga än att efterapa och genljuda hans orationer, säga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
