Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det har understundom gått sä långt, att medicinen förvandlat
sig till en spådomskonst, att förutsäga hvad som vid obductionen
skall fiunas hos cadavret Den rentaf puerila uppmärksamheten på
en mängd småsaker, som hafva föga eller ingen vigt, vare sig i
practiskt eller verkligt theoretiskt afseende, har vändt tanken bort
ifrån medicinens egentliga syftemål Något som jag tänker på med
verklig tillfredsställelse, är att jag i afseende på vissa sjukdomar,
isynnerhet febrarna, fastställt några therapeutiska reglor, som äfven
af några andra blifvit adopterade och befunnits temligen goda och
således af fleras erfarenhet bekräftats. Man har äfven lagt mig till
last att jag aldrig underlåtit, att varmt och nitfullt yrka
medicinens religiösa och ethiska grundsatser, men detta klander måste hårdt
återfalla på dem, som gjort och göra sig skyldige dertill, och så
illa jag äfven är anskrifven hos den Svenska allmänheten, finnas
dock ganska många, som hålla mig räkning för dessa mina
bemödanden.
Jag har sagt, att jag varit min lärostol trogen; men har jag
några bevis för ett sådant påstående? har jag i afseende derpå
genomgått några pröfningar, eller gjort några uppoffringar? Jag
vågar på dessa frågor svara ja! Jag vill ej lägga särdeles vigt derpå
att jag, oäktadt den medelmåtta, för hvilken både andra beskyllt min
practiska duglighet och äfven jag nu sjelf anklagat mig, dock på
de trenne orter, der jag egentligen uppehållit mig, Åbo,
Helsingfors och Upsala, kunnat, äfven utan att alldeles för mycket
anstränga mina krafter, åtnjuta fördelarna af en lönande practik, blott
jag icke velat taga skyldigheterna af mitt lärarekall för strängt Jag
vill ej, säger jag, lägga stor vigt på detta, ty min dygd hade här
en god förbundsbröder i min lättja, hvilken oupphörligt hviskat i
mitt öra: bättre fattigdom och ro, äfl rikedom och beständig oro.
Men jag måste här undvika, att göra mig sjelf orätt Det är
verkligen icke lättja, som hufvudsakligen förmådde mig, att lemna de
tillfällen till lönande practik, som flera gånger erbjudit sig
obegagnade, utan tvärtom verkligt nit och stark pligtkänsla. Då Finland
gaf mig min tidiga befordran, var det väl icke meningen att jag
skulle blifva en min utkomst hufvudsakligen beräknande practisk
läkare; utan lärostolen var min plats och jag kunde icke utan djup
sjelfförebråelse försumma att åt dess fordran egna hela min håg
och hela min förmåga, och min återflyttning till Sverige härrörde
af sådana motiver, att det skulle varit en djup inconsequens, om
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
