Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidehvarf. I det förra fortfor grundbegreppet i sin ursprungliga,
sammansatta och mythiska form, uti det sednare åter har det till
större delen upplöst sig i sina elementer och utöfvar sitt välde
hufvudsakligeu endast medelbart genom dem. Det sammansatta
begreppet som benskade under spiritualismens mythiska
blomstrings-period, antog tillvarelsen af andliga individuella väsenden utan
kroppar, hvilka hade och utöfvade en större eller mindre, vidsträcktare
eller inskränktare magt öfver den kroppsliga verlden, andar,
demoner, genier, englar, gudar. Denna mythernas fordom sä rika, bäde
sköna, sublima och förfärliga andeverld lefver nu qvar blott i
ruiner. Det är endast i afseende på tvenne föreställningar, som
spiritualismens gamla grundbegrepp ännu har qvar nägon gällande kraft,
och dessa åro de om Gud och om menniskans själ, — men äfven
der gnager redan tvifiets tand djupt; och spiritualismens sjelfförsvar
pä dessa punkter har ett klandervärdt fel deruti, att den
oupphörligt yTkar, att ingen annan föreställning om det heliga, om Gud
och menniskans bestämmelse kan finnas, än den som med hans
princip är öfverensstämmande; i föjjd hvaraf han ställer sig sjelf pä
religionens plats. Men till denna fråga återkommer jag längre
fram. Nu vill jag endast fästa mig vid ett par punkter uti den
gamla och fullständigt mythiska spiritualismen, som i afseende
på dess förhållande till den biologiska åsigten äro af särdeles vigt
Den var för det första ofullständig. Det personificationssystem,
hvar-igenom den sökte att åt verldens inre både upprätthållande och
förstörande krafter gifva en för tanken åskådlig form, sträckte sig icke
till alla lifvets uppenbarelser. Med undantag af menniskan, var
hela den organiska verlden utan omedelbar styrelse af andeväsenden,
ty lundernas, skogames och trädens nympher voro blott domicilierade,
och ormens stora betydelse inom föreställningarae om menniskans
andliga lif var blott symbolisk. Ehuru således spiritualismen eller
den mythiska verldsåsigten onekligen är djup och sublim, i
synnerhet i vissa af dess enskilda områden, äro dock dess system och
omfattning alldeles otillräckliga att kunna anses för lifvets fullständiga
personification. Detta gäller åtminstone om de grekiska och
scan-dinaviska mythologiema. Deremot är metemspychosen uti den
hin-dostanska spiritualismen i visst afseende motsvarande idéen om
lifvets universalitet Men detta oaktadt, tror jag icke att hos
spiritualismen någorstädes den tanken kan bestämdt igenfinnas, att allt
lefvande måste hafva en själ eller ande, som bestämmer sig, och
således kan lif och varelse finnas, utan att bero af ett andeväsende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
