Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lings- och förädlings kraft Det är åter denna trons högre
utvecklingsform, som uppkommit genom Ghristus, emedan den först hos
honom var verklig, stark och segrande. Johannis ord: »Den som
förnekar sonen, äger icke heller fadren», kan uppfattas på tvenne
sätt Antingen betyda de blott att den som förnekar den genom
tron uppkommande nya och andeliga skapelsen icke heller kan tro
på den ursprungliga och lekamliga; och detta är obestridligt sannt
Eller också kan man hälla sig till dess bokstafliga lydelse som är,
att den som förnekar det Ch ristus var en omedelbar uppenbarelse
af Gud, icke heller kan tro på den sednare; och äfven då är den
åtminstone hittills verldshistoriskt sann. Om man frågar, hos
hvilken har trons seger framträdt så fullständigt att den i den grad
af fullkomlighet öfvervunnit passioner, frestelser och lidanden af alla
slag, att hela hans varelse derigenom blifvit ånyo skapad och
gu-domliggjord? — har man historiskt ej något annat svar att gifva
än — bos Christus ensam. Men om det således medgifves att tron
på Gud icke kan till fullständighet klarhet och bestämmande kraft
inom menniskan utvecklas, utan medelbart genom tron på Ghristus,
följer dock deraf å andra sidan, att tron på den sednare måste, om
nyfödelsen skall blifva verklig, öfvergå till tro på Gud. I annat
fall blir tron på Ghristus idolatri Nu lefver åter hos oräkneliga
menniskor christendomen under förtrycket af en sådan idolatri,
under det skapelsens sjelfva fullständiga och omfattande idé, eller det
centrala och mest väsendtliga innehållet af tron på Gud, finnes hos
ingen. Tvertom är den sednare i alla vetenskapliga åsigter
afverl-den och naturen förnekad. Huru skall återförsoning af en så djup,
uti det innersta af menniskonaturen ingripande söndring kunna vara
att hoppas? Skapelse är den biologiska verldsåsigtens grundtanke och
denna måste således innehålla ett sådant hopp samt i kraft deraf
anse sitt syftemål såsom heligt och omfatta det med vördnad. Den
biologiska verldsåsigten är, såsom jag vågar tro, likaså väl för den
religiösa verldsåskådningen, sådan denna nu är, som för den
vetenskapliga ett djupt och trängande behofi — men om den någonsin
vågar att framträda, kommer den att erfara motverkan såväl ifrån
den ena sidan, som ifrån den andra, och det är svårt att förutsäga,
ifrån hvilkendera den blir starkast.
Försoningsläran är djup, genomgripande och sann, men af de
flesta missförstådd. Individualiteten har blott en skenbar varelse.
Yäsendtligen är hon en process, som har ett högre ändamål än denna
varelse, och den sednare blir således för det förra offrad. Inom lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
