Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a tan äfven språk och ej s&llan ett till och med skarpsinnigt
förstånd i afseende på de förhållanden, behof och medel, som hafva
närmare sammanhang med deras timliga li£ Men ehuru detta
med-gifves och måste medgifvas, så uppkommer derigenom icke någon
vederläggning eller ens inskränkning af den sats, som ofvanföre
blifvit yrkad. De menniskomassor eller naturfolk, hvarom nyss
talades, stå på gränsen emellan djur och menniska. — Det som
vä-sendtligt utmärker den sednare lefver väl äfven hos dem, men blott
in potentia. Det är ännu fjättradt af animalitetens magt Dock
med uudantag af vårt slägtes aldralägsta utvecklingsformer finner
man dock hos dem alla tecknen till en aning om Gud och hans
magt Den består väl egentligen blott i fruktan, och föremålet för
denna personificeras af vidskepelsen antingen uti något förfärligt i
naturen eller ock uti någon vederstygglig och afskräckande
afguda-bild, men den finnes dock, såsom sagdt verkligen tilL Men jdessa
menniskoracer tillhöra ännu icke menskligheten, och hafva icke blifvit
införlifvade med den stora förvandlingsprocess, som utgör den
sed-nares väsende. Till dess åter detta sker, äro de stationära. Men
menskligheten sjelf, dess fortgång, utveckling och förvandling, dess
dyrkan ,af det heliga, dess förmåga af samhällets styrelse och vård,
af vetenskap och af konst allt har omedelbart sin rot uti
medvetandet af eller tron på Gud. Så länge denna rot finnes qvar i
hennes innersta och ännu bibehåller något af sin ursprungliga friskhet
fortfar äfven lifvet hos alla dessa grenar af den herrliga stam, som
derur skjutit upp, men om roten vissnar, bleknar äfven kronans prakt,
grenarna blifva nakna och torra och &lla slutligen murknade bort
Det som omedelbart utgår ur tron på Gud, och som således är att
anse såsom dess första utvecklingsform, är viljans positiva kraft,
medvetandet af det rättas nödvändighet och af det godas helighet,
samvetet förmågan att åtskilja ondt och godt Det är genom
samvetet som menniskan blir befriad ifrån drifternas magt men att hon
icke sjelf kan verkliggöra denna befrielse är en gammal tro, som
bevisar, att man verkligen länge varit öfvertygad om identiteten af
samvetet och tron på Gud, eller att det förra icke kan finnas
utan att utgå ifrån den sednare, och att den sednare, då den är
verklig, måste nödvändigt inom viljans område framträda genom det
förra, och att i följd deraf, då, såsom det ofta händer, tron är så
fördunklad att den ej ger sig tillkänna genom några omedelbara
tecken, samvetets magt ännu någon gång är qvar och bär vittne om
trons verkliga tillvaro. Emellan samvetet och drifterna måste upp-
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
