Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastsmida tanken vid de sinnliga intrycken och göra dessa till
positiva bildningskrafter, såsom den crassa empirismen vill och
hoppas, kan icke försökas af eller lyckas med några andra än de
klenaste och inskränktaste personligheter, — men dessas tal är legio,
och det är således ej underligt, att litteraturens paradplats är
fall-proppad af sådana. Vår tids character är således blott negativ
och protesterande. En djup. oro herrskar i det innersta af
bildningens rike, och denna oro sprider sig äfven till de dasser af
folket, hvilka af bildningens frågor för öfrigt föga eller intet
begripa, och i följd deraf går en skälfhing genom
samhällsbyggnadens alla delar, som möjligen kan vara förebudet af ett
för-nyadt utbrott af den förförliga, ej så länge sedan upplefvade,
jord-bäfningen. Hvar och en, som djupare uppfattar vår tids betydelse,
måste inom sig åtminstone i den verkligt fria meditationens
allvarsamma stunder känna, att om bildningen skulle alltvidare fortgå
i samma rigtning, som hittills under en längre tid, förestår oss
mötet af en verklig natt Att rädda oss ifrån detta möte, räcka
icke menaklig klokhet och de medel, som derigenom kunna påhittas,
till, utan vi måste hemta vårt hopp ifrån tron på mensklighetena
inre lif och dess förmåga af en ny utvecklingsart, som åter gör det
positiva gällande öfver den negativa rigtning, som nu beherrskar icke
blott tankens process utan äfven medvetandets helhet Huru åter
en sådan tro kan vara möjlig, utan att utgå ifrån eller rättare
sagdt innehålla lifvets idé, är för mig obegripligt Lifvet är ett
absolut ifrån Gud omedelbart utgående vardande, och iföljd deraf
måste äfven det positiva, hvaraf tanken bestämmes och begreppet
uppkommer, bestå uti alstring. Denna alstringsprocess inom
tankens område kallar jag förnuft, och producten deraf uti dess
ursprungliga form idé. Förnuft och idé äro ord, som mer än ofta
brukas, men hvilkas verkliga betydelse uppfattas temligen obestämdt
Förnuftets namn bar nog hurtigt blifvit usurperadt för förståndet
och idéens för begreppet Skiljaktigheten är dock stor och
väsendt-lig. Det är den emellan orsak och verkan.
Förnuftet är, såsom sagdt en förnyelse af det psycbiska lifvets
alstringsprocess, och de omedelbara producterna af denna nya alstring
kallas idéer. ’ »Af deras frukt skolen I känna dem», heter det
och hvad är således idé? Jag hatar väl definitioner, men jag skall
dock bjuda till att yttra min mening derom. Idéen är det
positivt bestämmande uti begreppet Alla föreställningar, som förtjena
namn af begrepp, förutgås af reflexion eller den verksamhet som
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
