Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upplöser föreställningen i dess elementer och uppfattar den
ömsesidiga spänningen emellan dessa, och denna uppfattning, hvilken
ofta djupt afficierar äfven känslan, kallas tvifveL Tviflets spänning
upphäfves af en inre kraft, och den product, för hvars uppkomst
denna neutralisation är vilkor, är begreppet, men den inre kraft,
hvaraf den bestämmes, kallar jag idé. Begreppet är således
product och förutsätter både reflexion, tvifvel och idéens inifrån
framträdande seger öfver det sednare. Deraf följer ytterligare å ena
sidan att det förhåller sig med begreppet, som med den organiska
materien, att det i hvajje tidsmoment går under ocb varder ånyo,
i följd hvaraf, om begreppet fixerar sig och återverkar på
idéutvecklingens process med positiv kraft, det öfvergår till en, idéens frihet
och magt motverkande, mening; samt å den andra, att begreppet
icke kan ifrån den ena menniskan till den andra öfverlåtas, utan att
förlora sitt verkliga lif, eller med andra ord att begreppet icke
annorlunda är traditionellt, än såsom ett frö, hvilket hos den, som
emottager det, kan framkalla en ny tankeprocess, och det är först
det begrepp, som genom denna sednare uppkommer, hvilket kan
anses hos den, som emottagit det förra, vara eget och lefvande.
Det traditionella begreppet deremot är icke hans, och kan icke blifva
det genom blott appropriation. Det traditionella begreppsväldet
kallas dogmatism, och utgör förtryckets hufvudform inom tankens verld.
Det är den store Aristoteles, ifrån hvilken detta välde inom den
Europeiska culturen egentligen utgått, och de^s största eröfring är
onekligen den, hvarigenom det införlifvat sig med christendomen.
Detta begrepps välde å ena sidan och den mythiska
världsåskådningens qvarlemningar å den andra hafva agiterat reflexionen ända till
den ytterligaste grad af tvifvel, och spänningen deraf framträdde
slutligen i stort och, genomgripande den vetenskapliga culturens
helhet, isynnerhet efter Cartesius och Locke, fortfar den i oupphörlig
tillväxt, uti den, såsom det synes, oöfvervinneliga motsatsen emellan
rationalism och empirism. Denna tviflets magt inskränker icke sin
inflytelse till den intellectuella sidan af lifvet, utan den gräfver sig
in i själens innersta djup, afkyler känslan, förlamar samvetet och
nattomhöljer alla föreställningar, som omedelbart utgå ur tron på
Gud, och de derigenom indirect förhöjda passionerna hafva visat, att
upplysningens tidehvarf kan uti vildhet, grymhet och liderlighet ej
blott täfla med, utan till och med öfverträfia sjelfva det alldeles
vilda naturtillståndet De begrepp, vi nu för tiden äga, äro således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
