Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer såsom fras än såsom idé, af den enkla anledning, att den
sednare ännn icke utvecklat sig så, att den kunnat blifva uttalad.
Så länge man anser individualiteten såsom lifvets högsta uttryck,
och den kraft, hvilken gör samhället till ett helt, såsom utgående
blott ifrån civilisationen, menniskoverket, lagar och inrättningar, kan
organismens idé icke bafva politisk tillämpning, och användandet af
dess namn är, såsom sagdt, der endast ett frasmakeri. Den
biologiska åsigten fettar denna fråga annorlunda. Enligt denna åsigt
är nämligen individualiteten hufvudsakligen process och medel för
slägtets bibehållande, och slägtet ej blott högre än individen utan
äfven positivt bestämmande densamma. Denna slägtets magt öfver
individen, såsom genomträngande samhället, kallar jag nationalitet
Men menniskan har en högre bestämmelse än att blott såsom slägte
fortfara på jorden, och denna högre bestämmelse fordrar hennes
förvandling till ett bättre, som har sin grund uti utveckling till
herravälde öfver slägtet af den hennes varelse inneboende och
bestämmande tron på Gud, rättvisa och sanning, — och verkningame
af denna menniskans andliga magt inom samhället kallar jag
civilisation.
Jag vill nu betrakta dessa samhällets begge grundkrafter, hvar
och en för sig. Nationaliteten har sin lefvande medelpunkt i
familien. Det enklaste förhållandet emellan individuella varelser inom
hela den organiska verlden, eller det genom hvilket lifvets inre
magt först uttrycker sig, är det emellan moder och barn. Den
moderliga kärleken är lifvets omedelbara, vördnadsbjudande
uppenbarelse och familiens centralkraft Den är icke blott uppoffrande
för sig sjelf, utan då den träder fram inom menniskans varelse,
gör den uppoffringens fordran gällande äfven hos mannen, eller det
individuella, som framkallar alstringen. Denna fordran innehåller
nämligen, att mannen, erkännande lifvets helighet skall vara en
trogen vårdare och beskyddare af dess process, och det är denna
fordran, som utgör äktenskapets inre nödvändiga grand. Den fordran,
som sålunda ligger till grand för äktenskapet och femilien, förhöjer
äfven dennas anspråk, i följd hvaraf allt hvad mannen förvärfvar,
vare sig förmögenhet rang eller anseende bör komma femilien till
godo. Bärati grundar sig ärftlighetens princip. Fadersväldet hör
till femilielifvets fullständiga utveckling, emedan mannens
skyldighet att vara familiens beskyddare och vårdare, ehuru väsendtligen
blott negativ, dock icke kan blifva uppfylld utan detta välde. Men
det har urartat ocb urartar ofta ännu till öfverdrift och blir för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
