Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kallar den ena af dessa krafter eller den, som åtgår ifrån det
patriarchaliska samhället för den democratiska, och förkastar således
den betydelse af denna benämning, som genom ett långvarigt
missbruk deraf uppkommit Den ifrån den emanciperade individualiteten
utgående samhällskraften deremot kallar jag den autocratiska. Den
autocratiska kraften utvecklar sig i tvenne hvarandra motsatta
rigt-ningar, af hvilka den ena hittills varit den öfvervägande, då
deremot den andra beklagligen, med undantag af några fö kortare
tidskiften, icke förmått göra sig gällande i större mått än såsom
reaction. Den förra gör individualiteten sjelf, dess välstånd, lycka, ära
och välde till ändamål. Den kallar sig sjelf frihet, individualism,
personlighetsprincip. Dess rätta och träffande benämning är dock
ochlokrati. Denna benämning synes väl vara hård, men det är vida
hårdare och tillika både orättvist och sanningslöst, att i följd af
högfärdens ingifvelse använda den blott på de lägre folkdasserna och
kalla hvar och en ifrån dessa utgående reaction emot förtrycket för
ochlokratisk. Den verklige ochlokraten är ej så ofta, som man
före-gifver, kojans son. Han sitter deremot ej sällan på thronen och
mer än en gång har han utöfvat sin magt i bildningens namn.
Den lägre utvecklingsformen af ochlokratien är den, då den sig sjelf
emanciperande individualiteten icke söker något annat än sitt eget
oberoende, sin egen lycka och qjutning, tillfredsställandet af sina
egna passioner. Den högre åter vill göra sin princip gällande inom
samhället, angriper det genom uppror eller krig och lyckas ej
sällan att underkufva det Denna ochlokratiens högre character är väl,
betraktad ifrån den sanna anthropologiens ståndpunkt vidrig, och,
då den öfvergår till ensidigt vidhållen princip för sam hällsläran, ej
allenast lögnfull utan äfven i sin utveckling besvärad af mångfaldiga
inconsequenser; men de flesta af dem, hvilka både historien och
hjeltedikten beprisa såsom hjeltar och mensklighetens herrlige i
handling och kraft, bafva hufvudsakligen varit ochlokratiens organer. Men
ej nog dermed. Det är genom ochlokratien, som
samhällsmyndig-heten, den omedelbara grunden för samhällets ordning och den
negativa kraften inom dess verkliga lif blifvit utbildad. Det är väl
sdnnt, att ochlokratiens ursprungliga tendens är ett, alla företräden
upp-häfvande eller förtryckande mångvälde och, då den dermed träder fram
hos talrika, ifrån samhälltes bestående ordning i följd af hat, hämnd
eller agitatorers inflytelser emanciperade och af gemensam passion
genomträngda massor af individualiteter, har den en omotståndlig
sköflingskrafb. Men denna gemensamma passion alsvalnar snart, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
