Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen klart och rent utvecklar dess inre mening, Denna är åter den,
att ett mägtigt bildningselement finnes, som är traditionellt inom
familjelifvet och endast genom den under flera generationer fortsatta
utvecklingen af detta lif kan vinna någon högre grad af intensitet,
och detta bildningselement, som hvarken på annan väg står att
vinna eller genom någon annan art af bildning kan ersättas, utgör
samhällets mägtigaste conservativa kraft Härpå grundar sig den
ärftliga adelns institution. Det på ochlokratisk grund hvilande
mo-nsrkiska styrelsesystemet deremot fäster sin uppmärksamhet på
individualiteten, tvingar denna genom straff och uppmuntrar den
genom belöningar till sträng lydnad. Om detta system ledes af
klokhet befordrar och belönar det duglighet men då det genomtränges
af berrsklystnad eller, såsom ofta händer, låter motivera sina
handlingar af fruktan för reactioner, fordrar det nästan blott och bart
undergifvenhet Monarken samlar således omkring sig, med mer eller
mindre vishet men alltid med hufvudsakligt afseende på deras
in-dividnella egenskaper, utvalde män, för att vara de honom närmaste
verkställarena af hans magt Härigenom uppkommer samhällets
egentliga herreclass, herreväldets organer. Adelståndets personliga
prototyp är deremot fader och icke herre. Då adeln utgör
nationalitetens mägtigaste reactionskraft emot monarkens eröfningsvälde,
synes det ligga uti den sednares interesse att med hvarandra
inför-lifva adeln och herredassen. Detta införlifvande kan, i följd af
dessa samhällselementers djupt och väsendtligt olikartade
beskaffenhet, icke blifva verklig försoning utan endast en det ursprungligt
väsendtliga hos begge upphäfvande amalgamation. Genom denna
amalgamation uppkommer nämligen en dubbel usurpation. Å den
ena sidan förvandlas adelsmannen till herre och förlorar derigenom
sin democratiska betydelse, sin ställning såsom folkets faderlige
vårdare, och å den andra sidan införlifvar herredassen med sig adelns
reaktionära tendens emot fursteväldet, och dels genom institutioner
och privilegier, dels genom fördomar beröfvar hon fursten den för
utöfhingen af hans magt och upprätthållandet af samhällets
myndighet alldeles nödvändiga rättigheten till fritt val ibland
samhäl-letss samtliga personligheter af de mest passande till utöfhingen af
dess functioner. Härigenom måste denna med adeln amalgamerade
herredass å ena sidan förtrycka samhällets democratiska kraft och
tvinga den ned till det lägre folket, der den af nöd och elände
snart ochlokratiseras och upplöser sig till fiender, som genom mer
eller mindre grofva förbrytelser oupphörligt angripa samhällets frid;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
