Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har till ändamål icke förbättringen af menniskans yttre ställning,
utan förbättringen af henne sjelf. Denna sida af civilisationen
kallar man cultur. Dess tvenne hufvudmedel äro vetenskap och konst;
utvecklingen af lifvet inom förståndets och inom phantasiens områden.
Begge hafva antingen individuell fullkomning till ändamål eller ock
uppfatta de slägtets gemensamma förädling såsom sin bestämmelse.
I det sednare fallet träder culturen fram inom samhället med
positiv kraft och activ rigtning, och ger deråt genom lagstiftning,
förvaltning och uppfostran den character, genom hvilken det för namn
af civilisation eller stat. Stiftningen af lag utgör uti civilisationen
det första och ursprungliga. Derigenom blir väldet och dess
anförare ställda i en beroende ställning till den högre vishet, som
genom lagens stiftande trädt fram i verkligheten. Om lagen är ovis
eller om monarken och dess tjenare icke förstå eller icke hylla den
vishet, som deri innehålles, blir samhäUsmyndigheten genom
densamma försvagad och inskränkt, men i motsatt föll förstärkt och
utvidgad. Ett af de ovisaste företag i lagstifhingBväg är att till förmån
för de blott individuella anspråken inskränka och försvaga
samhällets myndighet, ty denna myndighets verkliga magt, styrka och
anseende utgöra samhällsförvaltningens nödvändiga villkor. Den
verkliga aristocratiska kraftens fordran, att fö omedelbart ingripa uti och
bestämma förvaltningen, är enligt min tanka helig. Det är
hvar-ken monarkens godtyckliga gunst eller de oräkneliga individuella
anspråken på befordran och belöning eller ärftliga prærogativer ifrån
hvilka kallelsen att blifva statens tjenare bör utgå; utan statens
behof af den skickligaste för den lediga platsen är strängt
imperativt, och ehuru dels monarken, dels de honom underordnade speciella
myndigheterna, måste hafva uppdrag att göra valet, måste dock för
alla sjelfva principen gälla såsom okränkbar; utan att denna
princip stängt vidhålles, kan icke något samhälle i längden bestå, och
den närmaste anledningen till de revolutioner, som störtat välden och
med olyckor utan tal öfverhöljt både nationer och enskilda, har
sannolikt oftast bestått i långt drifha kränkningar af denna den
aristocratiska kraftens rättvisa fordran. Men aristocratien kan icke vara
sig sjelf trogen, utan att underordna sig under en ännu högre
princip, och drøna är den hierarchiska. Det evigas tro och det heligas
kärlek utgöra mensklighetens innersta grundkraft och utan att den
genomtränger samhället Iran detta hvarken hafva bestånd eller
utvecklingskraft. Det är denna det heligas grundkraft, som ensam förmår
gifva belgd åt fömilielifvet, tillbakahålla passionerna genom from-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
