Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvar, atom ett högst ringa antal af fromma själsfränder, några falska
anhängare till monarchismens princip och hoffolkets fjärilslägte, som
när det gäller strid, betyder, såsom bekant, mindre 9n intet Den
gamla samhällsbyggnaden bade således inga försvarare, och då dess
konstiga sammanfogningar lossnade, föll den sönder med ett så
förfärligt brak, att folken trodde då, och till en del änna tro, att det
var historiens yttersta dom. Folkets passioner rasade fram med så
ohejdad fört och så liknande afgrundens furier, att den oerhörda
massan af de dårskaper, brott laster, hädelser, ömkligheter och
löjligheter, som då haller om baller kröpo omkring i den
sedeförderf-vets pöl, volcanens utbrott öppnat, gör revolutionens period till en
af de vidrigaste skamfläckar i mensklighetens historia. Ett enda
ljusare drag kastar någon dager öfver denna period af Frankrikes
historia, liksom öfver denna sednare i allmänhet, och detta utgår ifrån
kärleken till fäderneslandet La Patrie var då, såsom nästan alltid
under denna historiens sednare tidskiften men i högre mått än
någonsin förr, Fransosernes ende verklige Gud. Detta är onekligen
hedendom ; men äfven hedendomen, då den är verklig och positiv, är
utrustad med någon del af religionens mägtiga kraft, ehuru hon
brukar den mer till ondt än till godt Denna enthusiastiska
pratio-tism innehöll å ena sidan Frankrikes räddningskrafb ur de utifrån
hotande farorna, och å den andra gaf den, understödd, och äggad
af just dessa föror, ett kraftigt stöd åt ochlokratiens naturliga
tendens till envälde. Utan envälde kan nämligen en sådan, på
de individuella krafternas vilda och fanatiska frihetslusta beroende
upplösningsprocess, icke hämmas, och nödvändigheten af det förras
uppkomst ur sjelfva ochlokratiens sköte ådagalägger huru djupt
samfundslivet är genomgripet af bestämmelsens magt Men den
absolut« monarch, i hvars händer detta envälde föll, fick ett så stort
problem sig förelagdt, att det väl kan anses hafva öfverskridit
måttet af den möjligen högsta menskliga förmåga. Detta problem
innehöll nämligen först och främst nödvändigheten att begripa, det
enväldet icke kunde vara ändamål utan endast ett transitoriskt medel,
och att således den sjukliga herrsklystnaden både i despotens eget
bröst och hos alla andra borde besegras. Men denna personliga
ädelhet var för den, på hvilken ödet i denna förfärliga jäsningsprocess
kastade den räddande herrskarerollen, icke nog. Han borde äfven
hafva vishet att inse, att det välde, som störtat öVerända, hade gjort
detta huVudsakligen i följd af sin inre princip, genom hvilken det
djupt kränkt samfundslivets egentliga grundkrafter, och att vid upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
