- Project Runeberg -  Valda skrifter / Första delen /
175

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gelse — och detta är vår Carl Johan. Men just det, att det är
han, som måhända mer än någon annan af vår tids mägtige
blif-vit föremål för de politiska agitatorernas hat och förföljelser, bevisar
horn stark den ochlokratiska verldsåsigten ännu verkligen är. Största
skulden hvilar dock på culturens vårdare och i synnerhet på
lite-raturens män.

De åsigter, som af literatörerna hufvudsakligen blifvit
utbasunade och genom den läsande allmänheten inträngt i det
gemensamma tänkesättet och gjort detta sjukligt och svagt, äro rakt
opponerade emot , idéen af samhällets gemensamma lif. Deras
gemensamma grundtanke är individualismen eller det falska
personlighets-begreppet. Detta begrepp har hufvudsakligen trenne politiska
utvecklingsformer: den emot christendomen och religionens positiva
betydelse protesterande rationalismen, den emot den positiva
betydelsen af samhällets gemensamma lif protesterande liberalismen, och
den emot äktenskapet och familielifvet protesterande astharothismen
eller kottets evangelium. De arbeta i öfverensstämmelse med
hvarandra, ehuru då liberalismen får magt, han stundom häller
kamraterna i tukt, ty han är alltid sträng, när han kommer till välde.
Men denna tukt är blott en yttre ‘och gemensamheten i deras
ursprung, nämligen hyllningen af individualiteten och dess
hufvudsak-liga passioner, högmodet, herrsklystnaden och njutningsbegäret, ger
sig för betraktaren snart tillkänna, genom deras gemensamma
syskontycke. £n ultrarationalist, såsom i ex. Hegel, kan hata liberalismen
och förakta astharothsculten, men hans lärjungar hafva visat att
rationalismen kan och bOr, om den är consequent med sig sjelf vid
en högre ntveckling sluta förbund med sina syskon. De måste
äf-ven understödja hvarandra, för att få någon verklig magt.
Liberalismen, utan att vara understödd af de andra, verkar blott på ytan,
och utan förmåga att framkalla några djupare omhvälfningar
kommer den ej längre än till vanmägtiga kannstöperier, som när allt
kommer omkring äro blott prat och munväder. Rationalismen
ensam hinner oftast ej utom skolorna. Men den förfärligaste bland
de tre är onekligen astharothsculten, och så länge donna icke får
magt öfver tänkesättet, äro begge de andras verkningsområden
mycket kringskurna. Det är märkvärdigt att, ehuru denna sednare åsigt
beklagligen blifvit praktiskt hyllad både i tänkesätt och handling af
flera nationer, i synnerhet af Fransoser och Italienare, det är dock
egentligen uti Tyskland som den med den största fräckheten blifvit
theoretiskt förkunnad såsom helig sanning, och genom bruket af evan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/1/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free