Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deri.» — Oeijer säger om sig sjelf, att han i sin ungdom saknade
hos sitt andliga stråfvande bestämd inre rigtning, men hade i stället
en receptivitet ntan gräns. Med mig har det förhållit sig alldeles
tvärtom. Min receptivitet har alltid varit inskränkt och beroende
af den öfvertygelse, som inifrån utvecklat sig. Jag har af andra
knappt kunnat lära mig något annat än historiska och empiriska
data. Tankar och begrepp måste deremot hos mig uppkomma
genom eget speculativt arbete. Jag har läst åtskilligt och, om man
så vill, mycket, men någon verklig erudition har jag dock icke
för-värfvah Detta erkänner jag såsom en verklig brist, men jag sörjer
icke deröfver, emedan jag funnit stor erudition oftare förenad med
tankens omyndighet, än med dess frihet — Dock var det i min
ungdom en man, som imponerade på mig och var min verklige
lärare, och denne var Reil. Så skiljaktig äfven den åsigt, hvilken
hos mig sedermera utvecklat sig, är ifrån hans, bär jag dock för
hans minne en sonlig vördnad och jag tackar honom, emedan det
var hos honom, som min tanke redan under sitt första
utvecklingsstadium fann skydd och stöd emot inflytelsen af den ensidiga
dyna-mism, som då dels genom Brown dels genom Schelling åtminstone
i norden beherrskade medicinens tbeori. Det som utmärker Reil i
medicinens historia och utgör hans evärdliga förtjenst, är den
ihärdiga strid han förde mot de ensidigt dynamiska åsigternas inflytelse
på physiologien och pathologien. Att kraft eller dvvafnc är blott
relativ verksamhet och således alltid utgår ifrån ett materiellt
substrat, var den sats han yrkade, och som nu, om jag icke bedrager
mig, är temligen allmänt, åtminstone inom physiologiens gebit,
gällande. Han var således, i afseende på kraftläran eller dynamismen,
materialist och så är ännu i dag äfven jag. Den absoluta
verksamhetens idé uppkom deremot icke hos honom, men att han sökte
den, vittnar den förkärlek, med hvilken han under den sednare
delen af sin lefnad omfattade psychiatrien. Reil och J. Hunter äro,
i förbigående sagdt, särdeles märkvärdiga personer i medicinens
cul-turhistoria. De voro i egentlig och sträng mening icke snillen,
men i ärlighet och varm sanningskärlek hafva de icke sina
öfver-män och ganska få sina likar. Utgående ifrån den ifrån Reil
hemtade idéen om kraftens materiella ursprung, uppkom bos mig
tidigt assimilationens begrepp, och detta begrepp herrskade länge
öfver min tankegång. Jag utvecklade det så långt jag förmådde,
men jag fann alltmer, att det icke kunde innehålla det positiva
i lifsprocessen. Ifrån det jag fann detta och till dess jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
