Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag kallar dess egentliga Mhetsstadium tog sin böljan. Mitt inre
hade då en upprörd, för mig sjelf ej klart åskådlig character. Det
var harmoni i förening med oreda, och rörelse i förening med lugn.
Den ena tanken efter den andra sköt fram ur mitt innersta, och
under det några af dem icke hunnit längre än till aningens knopp,
hade andra redan slagit ut i det speculativa hoppets blomma, men
ännu hade nästan ingen öfvergått tUl det bestämda och fullständigt
utbildade begreppets frukt Detta i min själs eden blommande träd
var dock icke kunskapens utan lifvets. Det hade uppskjutit ur mitt
innersta, ur min lefvande tro på Gud och det eviga. Det var icke
den utifrån hemtade planta, hvilken ej kan växa och frodas utan
att oupphörligt näras af tviflets gödningsämne, och hvars ändamål
är att till sig öfverflytta sanningens kärlek och derigenom blifva
den på emancipation ifrån trons inre magt beroende falska Mhetens
skydd. Det var derföre under året 1829, som jag böljade känna
mer än förr, att Finland var mig för trångt Du, som var min
enda vetenskaplige vän, var ute på dina resor, och ehuru jag hade
flera vänner qvar, som i andra afseenden voro dyrbara och hvilka
jag alltid minnes och skall minnas med varm tacksamhet och
dessutom mitt förhållande till ungdomen var, mer än någonsin både förr
och sedan, vänligt och godt kände jag mig dock i afseende på mina
djupaste reverier, ytterligt ensam, och ensamhetens lycka förstod jag
icke då att värdera, såsom jag gör det nu. Jag hade nyss
utgif-vit min krigsförklaring emot det destructiva förvandlingsförsök af
den Svenska bildningen, hvilket uti Carolinska Institutet stack fram
sitt hufvud, och vid författandet af denna skrift hade min reflexion
öfver culturens nuvarande ställning blifvit på det allvarligaste spännd,
i följd hvaraf jag trodde mig hafva förvärfvat en insigt deri, som
var både djup och sann. Materialismens öfvertag öfver ej blott den
practiska sidan af bildningen utan äfven den mest lefvande delen af
den theoretiska kunde icke för mig mer fördöljas, hvarken af den
ihåliga humanismens aristokratiska skryt eller af fromleriets
illusoriska och hufvudsakligen affecterade religionsnit Det försök, som
anföraren för en af materialismens lifligaste och käckast drifna
forskningsarter hade i Sverige gjort, att genom inkTäktningen af den
medicinska bildningens hela område utvidga materialismens rike,
måste således inför mitt sätt att uppfatta både tidens character och
culturens fordringar vara en sak af stor, genomgripande och allmän
vigt Det gällde då för mediciuen att försvara ej allenast sig sjelf
utan äfven den högre verldsåsigt hvars förnämsta utvecklingsorgan
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
