Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan kränkning af sin verkliga idé förläggas i en huftudstad. Det
var för denna stridsfrågans universella sida som jag hoppades
deltagande ifrån flera håll, men jag bedrog mig. Hvarken hos
pre-ster, humanister, politici eller läkare kunde jag framkalla något
verkligt varmt och activt deltagande, utan jag har fått kämpa ensam.
Jag vill nu icke ingå i någon utförligare framställning af orsakerna
till detta deltagandets utebliftande, utan endast anmärka, att jag
anser det vara ett ibland de måuga tecken, som hos vår tid träda
fram och ådagalägga, att det hvarken är tron på det eviga eller
öfvertygelsen om det positiva i mensklighetens gemensamhet, som
nu utgöra culturens mägtdgaste krafter. Dessa hafta blott, så till
sägandes, ett traditionellt lif, hvaremot materialismen är verkligt
stark och utgör uttrycket af det nuvarande tidskiftets herrskande
ande. Jag kan om humanisterna och prestema säga med
indepen-denten: »Deras ögon äro så igenväxta af fetma att de icke mägta
se förderftet, fastän det redan häller dem i kragen», och jag har
genom egen erfarenhet fått den kända sanningen bekräftad, att män,
som på afstånd se ut såsom altarlågor i sanningens tempel, och
såsom bestämda, att sedan offret af deras timliga varelse är
för-tärdt, öftergå till blifvande fixstjemor på culturens himmel, äro, när
man kommer dem närmare och går dem på lifvet, endast
lyktgubbar, som lysa blott i mörkret och på afstånd.
Då jag tillträdde min lärostol, mötte jag en flerdubbelt
talrikare corp3 af läijungar än dem, af hvilken jag i Finland såg mig
omgiften. Sedan jag gjort deras närmare bekantskap, fann jag väl
att flera ibland dem hade verkligen goda naturgåfvor och en och
annan till och med utmärkta i synnerhet practiska anlag. Men
den gemensamma esprifn var, lindrigast sagt, dålig. Lättja, låg och
hånfull åsigt af religion och moral, samt oppositionslystnad utgjorde
grunddragen i denna gemensamma character. Inom vetenskapen var
det endast materialismens forskningsarter, som hos dem hade någon
aktning, och i afsende på uppfostringsverket var, oaktadt de för
tillfället voro uppretade emot Sundhets-collegium, prædilectionen för
flyttningen till Stockholm rådande Med ett ord, den ande, som
beherr-skade mina läijungar, stod i alldelas rak opposition emot den, som
liftade mig sjelfl Jag hade således här alldeles oförväntadt en strid
att bestå, som var både större, hårdare och svårare än någon annan
af dem, i hvilka jag någonsin kämpat, ty deremot voro striderna med
Berzelius, med Sundhets-collegium och med publicisterna blott lappri,
Det gftlde att vinna en seger, utan hvilken allt mitt bemödande för-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
