Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en nödvändig del af läkarens uppfostran, men dock endast en deL
Blott pä sjukhus kan en läkare icke blifva fullständigt uppfostrad,
ty hans bildning innehåller äfven andra elementer än det, som der
slår att förvärfva. Enligt den plan, jag för den medicinska lärocursen
uppgjort, skulle hufvudstadens sjukhusinrättningar hafva fullständigt
tillfälle att inverka derpå, allt hvad de både böra och förmå, utan att den
föreslagna afsondringen af medicinen ifrån culturens gememsamhet
der-för behöfde tillgripas. Emot detta Berzelii företag har, såsom bekant,
ännu endast en allvarlig motståndare trädt upp, och denne är jag. Min
stridshandske åter betraktade Berzelius å ena sidan såsom phantasteri
och föraktade den; och å den andra såsom en impertinens, som väckte
hans harm. Såsom vanligt i sådana fall, fick harmen snart
öfver-vigt och föraktet blef endast affectation, i följd hvaraf det blef den
förra, som allt framgent kom att å hans sida nästan ensam
bestämma stridens plan och medel. Att träda fram på literaturens
offentliga stridsfält, öppet bekänna sitt egentliga syftemål ocb
ärligt försvara det med sin öfvertygelses vapen, försummade han,
emedan han troligen ansåg sådant för oklokt och måhända något svårt.
Deremot uppstod ett kråkvinkelskrig, i hvilket åtskilliga män, som
för sakens skull borde hafva slutit sig till min sida, i stället
understödde mina vedersakare. Detta härrörde ifrån personliga
anti-pathier, men var ytterligt oförståndigt Erfarenheten af denna
reaction måste vara nedslående för mig, icke blott derföre att den
personligen skadade det goda namn och rykte, hvaraf jag för
uppfyllandet af mina skyldigheter var i behof — fy detta var i sjelfva
verket det som betydde minst — utan äfven och hufvudsakligen
derföre, att den strid jag velat framkalla emellan idéer och åsigter
alldeles utebiet och i dess ställe icke något annat kunde krystas
fram än uppretade passioners lumpna käbbel och det endast
personligt angripande sqvallret Min harm öfver hvad jag fick erfara
härrörde derföre mindre ifrån beskaffenheten af den strid, som
verkligen uppkom, än derifrån att den ädlare strid jag velat framkalla
alldeles uteblef.
Under ett sådant mina motståndares flitigt fortsatta system,
arbetade jag i mitt anletes svett på min lärareplats, ehuru mer
såsom dagakarl än såsom professor. I den sednare egenskapen kunde
jag nämligen icke i böljan uträtta något. Det tjente då till
ingenting att bekänna mina innersta, heligaste tankar, emedan de
voro ett ogångbart mynt och kunde icke framkalla något annat än
hån. Men sedan detta räckt redan in på fjerde året, böljade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
