Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkan. Den ena af dessa är bekantskapen med vära unga Prinsar.
Du vet att jag aldrig hört till den jordiska höghetens dyrkare. Mitt
hjerta har aldrig knäböjt för någon annan än Gud och detta just
derföre att det verkligen knäböjt för honom. Men jag är äfven fri
ifrån all ovilja och afund emot de mågtige, och ehuru jag
erkänner nödvändigheten att vid deras bedömmande ihågkomma den stränga
fordran, som innehålles i deras höga bestämmelse, kan jag dock på
samma gång aldrig förgäta fördragsamhetens både tättighet och pligt
Af att använda fördragsamhet har jag dock här knappt varit i
be-hoL Sedan jag närmare lärt känna dessa unga fhrstar, har det
varit mig en verklig hugnad att på dem kunna öfverflytta, om icke
den djupa vördnad, dock åtminstone den varma och innerliga
kärlek, jag fattat för deras store farfader. Det är sagdt både af mig
sjelf och af andra, att jag icke blott älskar utan äfven vördar
ungdomen, emedan jag anser den för liftets rikaste gåfva och djupt
söijer öfver hvaije yngling, som jag ser lättsinnigt hushålla dermed
och missbruka den till blott njutning. Men denna sorg väcktes icke
här, utan, så vidt jag förmådde se, trädde den rikedom af kärlek
och hopp, som Gud genom ynglingahjertats innersta ingifvelse
skänker menniskans idividualitet, omedelbart fram för min betraktelse.
De äro, såsom jag på fullt allvar tror, verklige ynglingar af den art, af
hvilken jag i sanning träffat temligen få- Den andra erfarenheten är
den, att Glas qvarstannat vid min sida och är uti det academisfa
lärarekallet min närmaste kamrat Jag älskar denne unge man ej
blott såsom vän och broder, utan verkligen ock såsom fader. Jag
igenkänner detta på det temligen säkra tecken, att jag värderar hans
anseende högre än mitt eget Föråldrahjertat utgör nämligen den
personliga menniskokärlekens egentliga rike, som år så rent och
obe-smittadt att inom detsamma afundens dæmon icke har magt öfver
en enda fläck. Jag gjorde hans bekantskap om hösten 1835.
Visserligen hade då en stor förbättring genomgått den ynglingacorpa,
som varit under min vård. Flit och sedlighet hade hos densamma
betydligt tillväxt men ännu fanns det ibland dem ingen, som jag
i djupare mening kunde kalla, för min lärjunge. Den som då kunde
anses för den bäste, A. Regnell, sedermera primus vid promotionen
1837 och nu läkare i Brasilien, bade i slutet af den förlidna
vårterminen aflagt candidatexamen. Han var en man af stark och ädel
character och hade ovanligt goda kunskaper inom de medicinska
forskningsarternas gebit Jag hyste för denne man mycken aktning,
men jag kunde så mycket mindre anse honom för min lärjunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
