Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men flera af mina vänner hafva stött sig derpå. Det sanna
förhållandet är, oberoende af alla quasipoetiska talesätt, helt enkelt det,
att ander fortsättningen af mitt offentliga författareskap, min
meditationskraft alltmer aftog, och jag blef trög och tung i mitt inre.
Nu åter, sedan jag gjort tysthetslöftet, har jag ånyo qvicknat vid.
Det har blifvit muntert och lefvande i mitt inre. Den gamla
stammen har åter löfvat sig. Mina tankar vandra nu såsom fordom i
mitt innersta upp och neder. De drifva mig till allvarligt arbete,
fylla min studerkammare med ljus, och göra den till en
eremithydda, till ett verkligt fridens hem, der jag har min trefnad, och
ifrån hvilket jag högst sällan och ogema skiljer mig. Deras
rörelser gå till och med till den öfverdrift, att de sällan tillåta sömnen
att besöka mina ögonlock. Denna beställsamma oro kunde de väl
låta bli, men ännu mår jag ej illa deraf.
Detta mitt beslut har väl hufvudsakligen sin grund i min
personliga erfarenhet och passar således sannolikt i visst afseende icke
för någon annan än för mig. Men det sammanhänger dock med
en hos mig nyligen utvecklad öfvertygelse, som är eller kan vara
mer allmänt gällande. Jag är nämligen fullkomligt emanciperad
ifrån en af vår tids största vidskepelser, hvilken annars är så
mäg-tig, att den väl kan anses för den förnämsta formen af tidehvarfvets
hedendom. Det berättas i de heliga urkunderna, att menniskorna
byggde ett torn, för att deruti hafva en föreningspunkt till skydd
emot den högre verldsordningens och bestämmelsens magt. Denna
mythiska saga är verldshistoriens bild. Babelstornen hafva varit
många och förbistringens oupphörligt förnyade uppträden utgöra
historiens hufvudepocher. Det torn, som man i vår tid uppbyggt,
är en ofantligt colossal boktryckarepress. Hvilken dyrkan är nu
allmännare och varmare än den af pressens frihet och magt, äfven
när de som mest missbrukas? Man har i den sednaste tiden
påhittat att efterapa Djaggernauthsculten i ’Bengalen, och således ställt
pressen på hjul eller gjort den periodisk. Sedan rullar den fram
genom andens verld, och såsom för Djaggernauth de mest
svärmande pilgrimerna kasta sig framför dess hjul och krossas deraf
och vagnen går fram i strömmar af blod, så kasta sig i den
europeiska verlden under bepriselser och jubelrop ifrån oräkneliga skaror
tankar, öfvertygelser, idéer, samveten framför pressens rullande
triumfvagn och krossas deraf så, att efter densamma icke finnes något
annat än förödelse. Ifrån vagnens oräkneliga små fönster utkastas
massor af maculerade papperslappar, som af lögnens, hatets, fåfängans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
