Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vinstbegärets äfven der anbragta bläsbälgar drifvas ut öfver
verl-den, sä att de bilda ett oupphörligen reproduceradt moln, som är
ogenomträngligt lör solens strålar. Men lemnom liknelsen! Min
öfver-tygelse är den, att man genom för stark vördnad för idéernas
ut-bredningsmedel uppskattat de sednare såsom bildningens positiva
krafter och således icke allenast glömt och försummat, utan äfven
förtryckt idéernas ursprungliga utvecklingsprocess. Det allmänna
tänkesättet är genom pressens hjul, understödda af skolmästares och
examinatorers flitigt brukade bultningsmachiner, förvandladt till en
landsväg, der idéernas frön omöjligen kunna fatta fäste och gro.
Men det finnes dock här och der på den stora stråkvägens sidor en
och annan fläck af verklig och god jord, och det är der de kunna
i hemlighet sås ut, men detta måste ske utan pressens biträde.
Är det någon så ensam i verlden, att han har ingen, åt hviken han
kan förtro sina innersta heligaste tankar, så är mitt råd, att han
skall förvara dem så, att då i framtiden möjligen uppstår en
så-ningsman, som är hans själsfrände, denne må kunna finna dem.
Emellan mannen, som genomträngd af den ännu qvarlefvande
ynglingakänslans enthusiasm ville i norden väcka stora idéers
mäg-tiga strid och framkalla en genomgripande förvandlingsaet af
cultu-rens character, och gubben, som drager sig tillbaka inom sin
studerkammare, är, jag medger det, en stor skiljaktighet Men det är
dock samme man. I mannens både förhoppningar och planer låg något
både af öfverdrift och öfvermod, som gränsade nära till barnslighet
Detta har nu genom straffet af en bitter erfarenhet försvunnit Men
roten är frisk ännu, och tron på den heliga sanning, min
öfverty-gelse dyrkande omfattar, är måhända starkare än någonsin förr. Jag
vill och måste derföre arbeta i sanningens och forskningens tjenst,
så länge jag andas, troget och flitigt Men menniskans lif blir
aldrig fritt ifrån frestare, och desse sälla sig ofta till henne och
hviska lögnens ord i hennes öra, när hon fattar någon stor föresats
till god och ädel verksamhet Den offentlige författaren har
oupphörligt fåfängans, ärelystnadens och vinstbegärets dæmoner till
sällskap vid sitt skrifbord, väldets innehafvare herrsklystnaden, hjelten
äregirigheten o. s. v. En sådan föresats åter, som den jag nu
fettat, lockar till min sida en gammal bekant den jag mer än väl
känner, och denne är lättjan. Men ej heller hon skall öfvermanna
mig. Det är mycket vanligt hos gamla literatörer, att de npphöra
att studera, och läsa blott för nöje och tidsfördrif. Liknöjda om
hvad de inhemta är_ sanning eller lögn frossa de inom alla literatn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
