Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rens områden med gastronomens begår, och välja endast det, som
smakar väl och är pikant för deras mer och mer försföade känsla.
Jag har känt flera sådana män och jag föraktar dem. Jag lofvar
således nu högtidligen, att, fastän jag tiger och icke blandar mig i
verldens sqvaller och glam, jag dock skall vara en ihärdig och flitig
arbetare i mitt forskare- och tänkarekall, och jag lägger detta löfte
nu i Din hand, på det jag så mycket trognare må minnas det
Jag har yttrat denna föresatts till en och annan af mina
vänner, som uppmanat mig att skrifva i afseende på vissa af tidens
förhållanden. De hafva svarat mig, att en sådan föresatts kan endast
härröra af feghet eller såradt högmod. Beskyllningen för feghet
anser jag för orättvis, om åter mitt högmod är såradt vet jag knappt
sjelf, ehuru jag erkänner, att det någon gång varit uppretadt ända
till den grad, att det väckt ögonblickligt öfvergående rörelser af
hämdlystnad. Detta är dock nu alldeles förbi, och jag är i afseende
derpå fullkomligt lugn. Det är mina tankars behof af utveckling,
som ålägger mig denna literära tystnad. Detta behof har jag känt
alltifrån min ungdom och har deråt hemburit dyrare offer, än det
jag nu gör. Dock har deremot detta behof äfven någon gång måst
uppoffras, när jag trott mig höra kallelsen af en högre pligt. Och
denna uppoffring gjordes egentligen, ehuru omedvetet, då jag
öfver-flyttade ifrån Finland.
Nu kommer jag till en hufvudpunkt af min betraktelse. Såsom
jag sade redan i början af detta bref, öfverraskades jag på den 30:de
årsdagen af min professorliga befattning, af tanken derpå, att då man
med norden förstår Sverige, Finland och Norrige, har ingen
medicinsk lärare der, vare sig i äldre eller nyare tider, haft ett så stort
verkningsfält, varit i beröring med ett så stort antal af läijungar,
som jag. Jag måste således förelägga mitt samvete den vigtiga
frågan: hvad har jag såsom lärare egentligen uträttat? Jag vet att
många gifva på denna fråga det korta och enkla svaret > ingen ting.»
Men jag protesterar emot detta svar. Jag har på min lärostol icke
varit indolent och passiv, utan tvertom detta bildningsområdes
verkliga och lifligaste oro och måste således hafva uträttat något, godt
eller ondt Det finnes ett obestridligt factum, som är bugnande
både för mig och andra, det må härröra af hvad orsak som helst
och detta består deri, att läkarebildningen i Sverige och Finland är
nu, uti både intensitet och extensitet öfver all jemförelse bättre än
den var för 30 år sedan, men deraf följer ej att det är jag som
till ett sådant förhållande hufvudsakligen bidragit Man säger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
