Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig veta kan således rentaf vara osanning. Det femte försöket skedde
åfven i hemlighet, dock så, att jag blef deröfver personligen hörd.
Jag tror mig således kanna såga, det jag, såsom lärare,
uträttat åtminstone något Det borde vara mycket mer, men jag
tackar Qud för hvad som är, ty det skalle na vara öfver all
be-skrifhing tungt om min tillryggalagda långa lärarebana skulle se ut
för mina ögon som en ödemark.
När jag na genomläser mitt öfver all höfva långa bref, finner
jag, att egenkärleken nog mycket och mer än jag i böljan trodde
skalle ske, här och der tittar fram. Det lär förhålla sig med mig,
som med den gamla baronen, som sade: »Jag tål icke något annat
skryt än mitt eget» — Men jag lofvade Dig en bekännelse, och
om det finnes egenkärlek deri, mer än Du väntat så för Da ursäkta
den menskliga svagheten och komma ihåg att jag velat visa mig
sådan jag är. I biktstolen måste man bekänna allt Till mildring
af domen anser jag mig dock böra och kanna anföra, att mina
vedersakares beskyllningar till en viss grad blifvit af mig erkända.
Dessa beskyllningar innehålla nämligen, att jag är medelmåttig
prac-ticus, skarpt polemisk både såsom Uteratör och embetsman, slapp i
utöfningen af min lärostols examinatoriska myndighet och fullproppad
af excentriska meningar, hvilka andra menniskor knappt förstå,
mycket mindre antaga och hylla. Det faetiska af alla dessa
beskyllningar bar jag ju i denna bekännelse fullständigt medgifvit men
vid bedömmandet deraf har jag valt en annan ståndpunkt än deras,
nämligen en annan än hatets och ofördragsamhetens, och detta bör
väl mig förlåtas, åtminstone af dem, hos hvilka vänskapen är min
förespråkare.
Men jag har skarpare klandrare än dem, jag atan verklig
af-prutning kan hålla med. Det finnes nämligen sådana, som säga
rent at: det jag ingenting vet och ingenting förstår, bara skriker,
ord, som ej allenast blifvit bokstafligen yttrade, utan äfven utgjort
ett thema för mångfaldiga variationer. 1 afseende på denna
beskyllning har jag efter yttersta förmåga täppt munnen till på min
egenkärlek och klättrat så högt upp, jag någonsin mägtat, på den
höjd, der den fria och oveldiga rättvisan har sitt domaresäte; men
det är mig icke möjligt, att medgifva dess sanning, utan jag anser
dem, som yttra den, tala orättvisa och lögn. Men jag vill gå
äfven denna beskyllning till möte, och för att kunna medgifva den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
