- Project Runeberg -  Valda skrifter / Första delen /
217

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfversätta den pä ett mildare spräk. Då skalle den komma att lyda
angefår sä här: »att jag i mänga frågor fört högre bud, än hvartill
mina kunskaper och insigter kunna berättiga mig» — och sä
framställd anser jag mig kunna medgifva den, ty »pulvis et umbra
8umus» — och af dem, som velat uträtta något i verlden, vet jag
knappt nägon, emot hvilken ej en sädan beskyllning, om man vill
vara sträng, skulle kunna rigtas. Den practiska tillämpningen äter
af ett sådant medgifvande är dock, att icke skrika mer.

Resultatet är, att jag är föremål för mänga ofördragsamma
omdömen och fleras hat. Och detta hat är rigtadt icke emot min
personlighet för öfrigt, utan emot just det, som jag hos mig
värderar högst, — min vetenskapliga öfvertygelse och mina politiska
åsigter. Försoning är här icke möjlig, ty jag har å min sida
ingenting att medgifva. Min öfvertygelse, den mä i andras ögon
synas så falsk eller så dåraktig som helst, är fast och kan väl
möjligen förvandlas inifrån, men ej krossas af yttre eller främmande
krafter, utan att lif eller helsa krossas först, och lika litet kan hon
jemka sig efter dem. Jag har, upprigtigt sagdt, lidit mycket af
det bittra motstånd, som i mångfaldiga former mött det nit, med
hvilket jag offentligen framträdt och som, så vidt min egen
allvarliga sjelfpröfning kan vara berättigad att derom dömma, varit
ge-nomträngdt af sann välvilja. Detta lidande är nu förbi, och det
har blifvit lugnt i mitt inre. Harmens blodigel har jag kastat
långt ifrån mig, ty om denne får bita sig fast vid hjertat, suger
ban i sig lefnadsmodets ädlaste blod och sammantrycker den
andliga kraftens centralorgan till en förhårdnad, vissnad klump, i det
han svällande intager dess plats. Jag har nu inträdt i
ålderdoms-skiftet af min lefnad, och det är tid att lyssna till Tegnérs varning:

Du som släpar sista stenen
Upp till lifvets pyramid,

Vill Du från dess höjd se scenen
Utan fåsa; sä äg frid!

Ingen vet, hvarthän han landar
Ifrån dödens stilla haf,

Derför mana goda andar,

Endast goda till Din graf!

Ibland de goda andar, som den gamle kan mana till sin sida,
för att vara fostrare af hans frid, är ingen mägtigare än
tacksamhetens genius. Olycklig den, som då han återblickar på sin för-

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/1/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free