- Project Runeberg -  Valda skrifter / Första delen /
231

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pröfhing. Men då den fortfarande skepnaden af personlig storket ej
så mycket beror på approximationen till den individuella
fullkomlighetens ideak utan fast mer på det välde, som den enskilde
förmår utöfva öfver sin eller en tillkommande tids förhållanden, och
hvarigenom han erhåller den vigt inom historien, att han synes der
gälla såsom en positiv kraft, följer deraf att den personliga
storheten ofta lika mycket kan bero af den relativt ringare betydelsen
af den tid, öfver hvilken den herrskat, som af dess eget värde. Om
man kan säga om vår tid att den är stor, ehuru dess menniskor
äro små, synes man äfven kunna utvidga denna sats ännu längre
och påstå, att menniskorna just derföre äro små att tidens fordran
år dem för stor. Det problem, som i vår tid är menskligheten
före-lagdt, öfverstiger den enskilda menniskokraftens äfven högsta mått;
och då denne det oaktadt försöker dess utförande och sträfvar att
blifva tidens herre, visar han sig liten, vanmägtig, dvärglik. Men
om denna de högre och rikare utrustade personligheternas ringhet
och vanmagt, i afseende på tidens egentliga och högsta uppgift och
framtidens fordran, just ådagalägga de sednares storhet, gäller det
hufvudsakligen att uppfatta och begripa denna. Det är i följd häraf
som vår tid, måhända mer än någon annan föregående, hänvisar
meu-niskan på mensklighetens högsta grundkraft, på den magt, som gifvit
och upprätthåller dess bestämmelse, och borde lära henne att det
endast är genom trohet och undergifvenhet för denna högre magt,
som bon sjelf kan blifva mägtig och stor. Då bon åter af brist
på tro på denna högre magt ej har förmåga att förvandlas till dess
organ och tjenare, utan missförstående hela betydelsen af tidens
character anser denna ej innehålla något annat än ett uppmanande
tillfälle för det låga och verkligt beroende, för omständigheterna,
passionerna, godtycket, egennyttan att omsider vinna triumf öfver det
egentligen menskliga, begår hon ett misstag, hvilket, om det skulle
kunna göra äg gällande, nödvändigt måste grundlägga det nuvarande
8lägtets sjeUförstöring. Fåfängt hoppas man det vår tid, mer än
någon annan, skall vederlägga historiens stora, ovedersägliga factum,
att det är genom sin inre sanning och värde och ej genom
mängden af sina personliga yttringar, som menniskokraften erhåller magt
till något annat än blott förstöring. Man måste begripa tiden såsom
evighetens uppenbarelse, annars förstår man den ej; och den vördnad
för den förra, som utgår ur tron på det timligas sjelfherrlighet, är
icke annat än hedendom och lögn.

Men hvarigenom är det egentligen, som vår tid erhåller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:10:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free